Fru talman! För att börja med det som i princip hela det korta anförandet från Mats Persson handlade om är det fråga om en indexering av CSN-medlen, alltså studiestödet, som riktas till högskolestudenter och universitetsstudenter. Det är bra att regeringen fortsätter den automatiska indexuppräkningen. Detta har även vi med i vår budget.

Med det sagt tycker jag att det är lite märkligt att utbildningsministern inte riktigt svarar på frågorna i interpellationen, som handlar om något som regeringen helt utan dialog gjort på ett så viktigt område som målet för det svenska studiestödet. Min förhoppning är att vi kan hitta en överenskommelse, för vi tycker att det är viktigt att man är överens om ett så pass viktigt mål rörande utbildningspolitikens kärna. Enligt det gällande målet för studiestödet ska det verka utjämnande och bidra till social rättvisa.

I regeringens budgetproposition finns indikatorer som man följer upp gällande målet att det ska vara utjämnande och bidra till social rättvisa. Det handlar om inackorderingstillägg för många olika grupper, bland annat för elever som studerar en idrottsutbildning på en annan ort. Det handlar om studerande som läser med studiestartsstödet. Det handlar om studerande som har en högre bidragsnivå. Det handlar om studerande som har tilläggsbidrag. Där kan till exempel studenter med barn ingå. Det är väldigt viktigt att dessa grupper fortsätter att få tillgång till stödet.

Jag hade för någon vecka sedan förmånen att fråga generaldirektören för CSN om de hade hunnit göra någon analys av vad den eventuella målförändringen skulle innebära för arbetet. Förklarligt nog hade myndigheten ännu inte hunnit göra en sådan analys. Dels hade det gått väldigt kort tid, dels hade de, med respekt för sin uppdragsgivare, vilket jag också respekterar, inte haft dialoger gällande målet än, och målet är ju faktiskt inte beslutat.

Jag och Socialdemokraterna hoppas att regeringen kan backa från det förslag om att ändra i målet som ligger på bordet, ta sitt förnuft till fånga och visa att politiska prioriteringar spelar roll och att ord är viktiga, så att studiestödssystemets mål även i fortsättningen kan vara att det ska vara utjämnande och bidra till social rättvisa.

Jag fortsätter att ställa frågor till utbildningsministern, för utbildningsministern har varken i sitt inledande svar eller i sitt andra anförande berört begreppet social rättvisa, som ändå är en väsentlig del i den mening som vi nu diskuterar. Jag ber utbildningsministern att nämna någonting om varför stödet fortsättningsvis inte ska bidra till social rättvisa.