Fru ålderspresident! Tack, Sofie Eriksson, för ditt engagemang och för den interpellation som du har ställt!

Jag tycker att det är väldigt välkommet att vi i riksdagen har en bred uppfattning om att Stockholm inte ska vara normen. Sverige är ett avlångt land, från längst upp i norr till längst ned i söder, där jag själv bor. Vi behöver se till hela Sveriges intressen, och vi behöver bryta mot den norm som finns kring att allting ska koncentreras till huvudstaden, så att säga.

Samtidigt har vi myndigheter som är självständiga. Och jag tror att vi ska värna den modell vi har. Exakt i detalj var, i det här fallet, 5,5 årsarbetare ska ha sin arbetsplats någonstans är inte något som Sveriges riksdag ska besluta om. Jag tror annars att det skulle kunna öppna för olika typer av debatter där man ställer olika platser i en region mot varandra. Eller så skulle vi flytta in rätt professionella beslut i riksdagens kammare. Jag är inte säker på att det är den rätta vägen framåt.

Vi måste våga lita på våra myndigheter och tro på att den bästa kompetensen finns där när det gäller att göra den sammanvägda bedömningen i fråga om å ena sidan hela landet och å andra sidan en myndighets behov av att få ihop sin verksamhet så att den kan bedrivas på ett bra sätt.

Jag välkomnar att man från myndighetens sida nu ska ha en fördjupad dialog med olika aktörer. Jag ser fram emot att följa den dialogen. Jag har fullt förtroende för att myndigheten hanterar detta på ett bra sätt och att myndigheten kan väga in det lokala behovet tillsammans med behovet av att kunna bedriva en ändamålsenlig och effektiv verksamhet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.