Fru ålderspresident! Tack, justitieministern, för ditt svar, även om jag tycker att det är olyckligt att man drar en tydlig gräns vid att inte ompröva synen på marknadseffekterna på samhällssystemet när det blir så pass spretigt och så pass ostyrigt som vi ser att resultatet har blivit.

Vi ser att marknaden många gånger består av aktörer som, precis som justitieministern är inne på, har orätta ingångsvärden - om man uttrycker sig milt. Vi har sett kriminell verksamhet som har startat HVB-hem. Vi har sett att detta, precis som justitieministern säger, har blivit en grund för rekrytering till gängen.

Detta är i direkt motsats till det jag tänker att vi syftar till när vi som en av de sista åtgärderna för ett barn tar barnet ifrån sin familj och sina förhoppningsvis - men troligtvis inte - trygga hemförhållanden. Detta är alltså vad som sker när vi tar barnen från de förhållanden som ett barn borde få uppleva och tar in dem i samhällets förvar - även om det är i ett HVB-hem, som är lösare än till exempel en Sis-placering.

Det är viktigt att vi inte binder fast oss bara vid ideologier och tankar kring att marknaden kommer att lösa detta. Jag blir därför lite besviken på det svar som jag får. Justitieministern säger att vi ska väga upp detta med kontroll och kontrollmekanismer. Det är tyvärr någonting som jag känner igen från regeringens politik: Man bygger upp en kontrollverksamhet i samhället som blir oproportionerlig. Vi pratar aldrig om vad kostnaden är för de kontrollmekanismer som vi bygger upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Justitieministern får gärna laborera lite med hur många miljarder vi ska pytsa in i att hålla marknadsstyrningen av HVB-marknaden öppen för att inte se andra lösningar. Jag säger alls inte att vi inte kan ha andra aktörer på plats än de statliga eller kommunala. Jag säger bara att vi inte ska ha de grundläggande marknadsmekanismer som nu styr med fri etableringsrätt och med potential att lyfta ut pengar, vilket då sker på bekostnad av vården av de ungdomar som faktiskt kommer in där.

Till detta tänker jag som ett avslutande moment ta upp att justitieministern lyfter något viktigt: den 15-årsgräns som länge har funnits. Som du är inne på tror jag att vi måste tänka längre ned i åldrarna, men vi måste också ha i åtanke att det är barn som vi pratar om. Det är barn som på ett eller annat sätt har insocialiserats i ett sammanhang som jag misstänker är helt världsfrånvänt för dig och mig.

För några veckor sedan var jag på ett Sis-hem. Det har tidigare varit ett Sis-hem för barn mellan 15 och 17 år, och nu är medelåldern strax under 15. Det har alltså gått ned i åldrarna. Jag pratade med dem som arbetar där, och för deras del var det väldigt tydligt att det var en sådan enorm skillnad att ta hand om 13-14-åringarna i bemärkelsen vilket konsekvenstänk de hade och hur mycket man behövde arbeta med dem. Samtidigt har man samma resurser; det är ingen skillnad i bemanning på Sis-hemmen för de yngre barnen i relation till dem för de äldre. Jag tror att det finns mycket som vi behöver jobba med där.

Jag håller med justitieministern i mycket kopplat till att vi måste tänka nytt och våga göra nya saker. Men jag är uppriktigt bekymrad över att ministern i svaret står så fast vid att marknaden ska fortsätta att styra HVB-hemmen.