Fru ålderspresident! Tack till Marcus Wennerström och Sanne Lennström för viktiga inlägg.

Jag är verkligen beredd till omprövningar i en rad olika avseenden. Jag hoppas att den beredvilligheten är lika stor i riksdagen i stort. Jag är inte beredd att säga, vilket kanske möjligtvis en del drömmer om, att vi ska kasta ut alla företagare och företrädare för civilsamhället från den offentliga välfärden. Det skulle kunna leda till enorma välfärdsförluster.

Däremot råder det ingen tvekan om att det inte finns någon plats för en enda oseriös aktör. Det ska inte finnas någon plats för en enda som försöker att sko sig på skattebetalarnas bekostnad, och inte en enda som använder HVB-hem, avhopparverksamheter eller annan verksamhet som en plattform för rekrytering av barn och unga in i ny kriminalitet.

Man kan utan tvekan säga att inte bara vårt välfärdssystem med bidrag eller andra sociala förmåner i hög grad bygger på tillit. Det gör också våra valfrihetssystem. Det råder ingen som helst tvekan om att vi måste göra ett skifte från tillit till kontroll i en utsträckning som vi förmodligen egentligen inte tycker är så svenskt, eftersom vår samhällsmodell i grund och botten bygger på någonting annat.

Snart är den så kallade Utbetalningsmyndigeten på plats. Det är ett sätt att få ordning och reda på utbetalningarna från välfärden. Vi behöver motsvarande strukturella grepp för att få ordning och reda också på dem som levererar välfärden inklusive de privata aktörer som bidrar men som i några fall tyvärr också bidrar på ett negativt sätt.

Omprövningen sträcker sig också vidare än så. Jag kan ta en utgångspunkt, barn under 15 år. Vi talar väldigt mycket om barnen mellan 15 och 17 år, eftersom det är där de är straffmyndiga. Det är där de kan åtalas och vi kan sätta in ingripande åtgärder oavsett om det handlar om Sis eller så småningom när de blir något äldre Kriminalvården. Men det är 15-årsgränsen om är omsprungen. Det gäller hur man får hantera sekretessfrågor. Det handlar om hur man får använda öppna insatser mot föräldrars vilja utan samtycke. Det gäller påföljderna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att det är rätt otillfredsställande när polisen tar 12-åringar, 13-åringar och 14-åringar i bilar fulla med vapen och sprängmedel och det man kan göra är att skicka tillbaka dem till socialtjänst och skola. De ska hantera en kriminalitet och en social utsatthet som de inte alls är rustade för.

Jag hoppas att fler partier i riksdagen ska vara beredda att överväga en sänkning av straffmyndighetsåldern. Det kan låta som en väldigt repressiv åtgärd. Men det handlar i grund och botten om att öppna en verktygslåda som i dag är helt otillgänglig för samhället mot barn som behöver någonting annat än returen från bilen med vapnen och sprängmedlen in i otillräckliga sociala system.

Det handlar inte bara om att kasta barn i fängelse. Där finns den utökade ungdomsövervakningen, ungdomsvården och ungdomstjänsten. Det finns en helt annan kvalitet och ett helt annat tryck i den verktygslådan. Det tror jag kommer att vara en mycket viktig del av den socialpreventiva omprövningen.

När det gäller synen på föräldrarnas ansvar för barns brottslighet tog vi över en utredning som pågick. Den handlade om hyresgästernas ansvar för boende i lägenheten och deras brottslighet. Den gällde alla utom barnen. Jag ser inte logiken. Varför ska en familj ha ett större ansvar för en 17åring som är inneboende än en 17-åring som är ens eget barn? Det är oerhört viktigt att vi på det hyresrättsliga området vågar ta föräldraansvaret hela vägen ut om vi ska bryta mönster för att kunna komma åt problematiken.

All in all finns det väldigt mycket att säga om de ekonomiska resurserna. Men det finns otroligt mycket att säga om vad vi ska använda de ekonomiska resurserna till. Den stora prövningen för riksdagen blir när vi ska tala om innehållet i resurserna.