Fru ålderspresident! Även jag vill inleda denna debatt med att uttrycka mina djupaste sympatier och mitt stöd för de anhöriga till de brottsoffer som i natt miste livet och en som skadades svårt i terrordådet som skedde i Bryssel. Jag vill tacka regeringen för det arbete som ni har genomfört för att få hem dessa andra i säkerhet som varit kvar där.

Marcus Wennerström har kallat till debatten i dag därför att vi ser en oroväckande utveckling inte bara i Uppsala utan även på andra platser i Sverige. Gängkriminaliteten är något som just nu skakar vårt samhälle i grunden. Det har nått så långt att vi ser barn som skjuter mot barn. Vissa av dem som är med i gängen är knappt fyllda tolv år.

En del av dessa barn har gått med frivilligt. Men det förekommer också att barnen hotas till att gå med i dessa gäng. Jag har nyligen samtalat med olika poliser om barn i gängkriminalitet. De samtalen har dessvärre fått mig att förstå att det är väldigt svårt att få dessa barn att lämna gängen när de väl är med. Solskenshistorierna är kort sagt få.

Därför är det nu viktigare än någonsin att vi tillsammans försöker att stoppa det våld som vi just nu ser ske. Men vi ska också bädda för en bättre framtid där vi kan känna oss betydligt tryggare än vad vi gör i dag. Det krävs många krafter för att stoppa den våldsamma utvecklingen, och så även från denna kammare.

I statsrådets svar i denna interpellationsdebatt nämner han att både socialstaten och rättsstaten måste mobilisera för att stoppa utvecklingen. Jag skulle vilja uppehålla mig lite kring dessa lösningar för att se till att barn inte rekryteras in i kriminalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På kort sikt finns det mycket vi kan göra genom att ge polisen rätt resurser och rätt förutsättningar. Vi måste även ge tullen förutsättningar att stoppa de droger som kommer in i landet och finansierar dessa gäng. Men på längre sikt måste vi också arbeta förebyggande, som flera av mina kollegor här har varit inne på i tidigare debatter.

Min förhoppning är att vi i dag kan lämna denna debatt bakom oss och vara överens om att satsningar på skolan är en väldigt viktig nyckel för att bryta nyrekryteringen till dessa gäng. Att det är så kan allt från poliser i Detroit till grundskollärare och forskare i nationalekonomi skriva under på. Skolan har väldigt stor betydelse, och den behöver resurser.

Speciallärare kan hjälpa den som har det svårt i skolan så att eleven inte hittar en identitet hos gängen snarare än bland vänner i skolan. Mer skolpersonal kan motverka skolfrånvaron. Vi vet också att det är väldigt många av dem som är intagna som inte har klarat av skolan.

Därför vill jag i dag fråga statsrådet Strömmer: Anser statsrådet att regeringen satsar tillräckligt på skolan för att den ska kunna motverka att fler barn dras in i gängkriminalitet?