Fru talman! Även jag skulle vilja börja med att lägga några sekunder på att tala om de fruktansvärda händelser som skedde i går kväll. Jag instämmer i min kollegas tack för det arbete som regeringen men också andra aktörer har gjort för att se till att de svenskar som i går befann sig i Bryssel kom säkert till sina hotell eller de platser där de bor.

Jag och alla jag träffade under både gårdagskvällen och morgonen är såklart bestörta över det terrordåd som inträffade i Bryssel i går, ett terrordåd som tyvärr gjorde att två svenskar förlorade livet och att en tredje person kämpar för sitt liv. Jag tänker på alla de människor som i går blev drabbade - de svenskar som förlorade livet, deras nära och kära, alla svenskar som i går och fortfarande i dag befinner sig i Bryssel och alla som just nu känner oro över det som sker i världen.

Det som skedde var en attack mot vår demokrati, mot vårt öppna samhälle och mot den gemenskap som idrotten ger. Vi får aldrig låta terrorismen segra, inte i går, inte i dag och inte i morgon.

Med detta sagt, fru talman, vill jag komma tillbaka till dagens debatt och anledningen till att jag står här i dag, nämligen min interpellation om samverkan för brottsförebyggande arbete, med särskilt fokus på samverkan mellan polis, skola och socialtjänst.

Jag vill börja med att tacka statsrådet Strömmer för att han är här och har denna debatt med mig i dag. Jag var nämligen nervös då jag fick indikationer från kammarkansliet om att det var en debatt som kanske kunde lämnas över till utbildningsministern. Jag är otroligt tacksam över att statsrådet är här i dag och också ser hur viktigt det är att vi vågar prata om andra myndigheter och institutioner även på vårt område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även om man skulle kunna tro att det är min lärarbakgrund som gör att jag står här i dag var uppkomsten till interpellationen egentligen en granskning som nyligen utfördes av Skolverket på uppdrag av regeringen. Granskningen visade på en oroande brist på samverkan mellan skolor, polis och socialtjänst, och det fick mig att reagera. Enligt mig är denna typ av samverkan av yttersta vikt för att jobba brottsförebyggande och stoppa nyrekryteringen till kriminella gäng.

Anledningen till att jag reagerade så starkt på granskningen var att den visade att hälften av de svarande skolorna inte har något etablerat samarbete med vare sig polisen eller socialtjänsten. Denna brist på samverkan, som jag ser som otroligt viktig och som en avgörande brottsförebyggande åtgärd, utgör en betydande utmaning när det gäller att skapa en trygg och säker uppväxt för våra barn och ungdomar.

Som politiker men kanske framför allt som lärare finner jag dessa signaler oroande. Jag anser att denna typ av samverkan såklart är något som alla skolor borde ha, men kanske blir det extra påtagligt i de områden som polisen själva klassificerar som utsatta och där både rektorer och lärare trycker på vikten av att det finns ett samarbete mellan skolan och polisen för att fånga upp barn och unga som är på glid och stödja dem i deras fortsatta arbete.

För barn och unga som växer upp i fattigdom och i områden med utsatthet, stor arbetslöshet eller sociala problem är det nödvändigt att skolan blir en central aktör som hjälper dem och hindrar att de dras in i kriminella gäng.

Visst finns det flera delar i justitieministerns svar som är bra - delar som jag står bakom och utredningar som jag väntar spänt på. Man visar upp en bild av att det finns bra idéer som på riktigt är brottsförebyggande och inte bara repressiva, men många gånger landar detta ansvar men inte resurserna hos kommunerna.

I den tidigare debatten tog min kollega upp de underskott som kommunerna och regionerna går med. Redan nu får jag signaler från min valkrets om att extraresurser, hjälplärare och till och med skolor kommer att läggas ned eller dras bort. Därför skulle jag vilja fråga Gunnar Strömmer: Hur går kommunernas och regionernas stora underskott hand i hand med regeringens goda ambitioner när det gäller skolans viktiga roll?