Fru talman! Vad trevligt att vara här i dag! Det är inte helt lätt att få finansministern till kammaren för interpellationsdebatt, så jag är verkligen glad att hon har tagit sig tid.

Fru talman! Jag vill börja med ett citat: "Vi kommer att strama åt bidragen. Det är inte ett hot, det är ett löfte." Så sa statsminister Ulf Kristersson på en presskonferens den 4 september, när han och finansministern presenterade planerna på ett nytt jobbskatteavdrag.

Finansministern har helt rätt - inflationen har gjort maten rekorddyr. Köerna till hjälporganisationerna blir längre för varje vecka med människor som söker hjälp. Ärendena hos Kronofogden ökar, och allt fler människor vänder nu på varenda krona för att få ekonomin att gå ihop. Men det går att göra någonting åt det.

Den främsta anledningen till fattigdom hos långtidssjuka och funktionsnedsatta är nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen. De rika har dragit ifrån. Antalet miljardärer i Sverige har ökat, men de fattiga har blivit allt fattigare. I år är den högsta garantinivån i sjukersättningen 12 163 kronor per månad före skatt. Det gäller om du är över 30 år - är du yngre än så har du en lägre ersättning.

Vi kommer att strama åt bidragen, lovade statsministern. Men, fru talman, har inte regeringen förstått att personer som lever med sjuk- och aktivitetsersättning inte kan arbeta? De har inte arbetsförmåga.

Finansministern har helt rätt i att prisbasbeloppet höjs vid årsskiftet. Det gör att sjuk- och aktivitetsersättningen höjs med 9,1 procent. Det är bra, men det är långt ifrån tillräckligt. Det gör att en 25-åring med full ersättning på garantinivå nästa år kommer att ha 12 553 kronor i månaden att leva på. Det är alldeles för dåligt. Och det ska jämföras med riksdagsarvodet, som vi ledamöter har, som är på drygt 73 000 kronor och arvodet som finansministern har på drygt 150 000 kronor i månaden. Vi kommer att strama åt bidragen, lovade statsministern.

Fru talman! Jag är mycket medveten om det ekonomiska läget, och jag förstår att finansministern verkligen inte har ett lätt uppdrag. Men jag har också tyckt mig höra att finansministern säger sig värna sjuka och funktionsnedsatta människor. Ändå väljer hon att gå fram med ett jobbskatteavdrag bara för oss höginkomsttagare, människor som arbetar och pensionärer, inte för dem som främst drabbas av de höga matpriserna. Det är lite svårt att förstå.

Funkisskatten är orättvis och orättfärdig. Vi socialdemokrater föreslog redan i förra årets budget att den skulle tas bort, och vi gör det i år igen i vårt budgetförslag. Men Sverigedemokraterna och regeringen väljer i stället att höja funkisskatten. Vi kommer att strama åt bidragen, lovade statsministern.

Därför vill jag än en gång ställa frågan till finansministern: Vad tänker den SD-styrda regeringen göra för att jobbskatteavdraget inte ska missgynna ekonomiskt utsatta grupper? Det kan väl inte vara rätt att de ska betala det högsta priset för inflationsbekämpningen när finansministern och jag får en skattesänkning?

(Applåder)