Fru talman! Nu har jag ställt samma fråga tre gånger till finansministern, men jag har fortfarande inte fått något svar. Det verkar inte finnas något svar på varför de med lägst inkomster - de som är långtidssjuka och funktionsnedsatta - ska betala högre skatt än andra och på vilket sätt det skulle hjälpa dem att vi höginkomsttagare får lägre skatt.

Vi socialdemokrater menar att funkisskatten, som Sverigedemokraterna och regeringen driver igenom, är orättvis och orättfärdig. I vårt budgetförslag tar vi bort den. Vi satsar i stället på barnfamiljerna, på att bryta nyrekryteringen till gängen och på att stötta dem som har det allra svårast ekonomiskt.

För oss handlar det om människosyn. Det handlar om att sjuka och funktionsnedsatta inte ska betala mer i skatt än människor som jobbar. Men det handlar också om den hundralapp som finansministern pratade om. Det kan tyckas som att en hundralapp inte spelar stor roll om man har en inkomst på 150 000 kronor i månaden. Men för den som har 12 000 gör en hundralapp väldigt stor skillnad. Den kan göra att det går ytterligare en dag utan att man, trots att man är 40 år fyllda, behöver be sina föräldrar om pengar till mat. Så ser situationen ut för många av våra funktionsnedsatta i dag. De har inget sparkapital. De är otroligt ekonomiskt utsatta, och för dem gör varje hundralapp stor skillnad.

Fru talman! Vi socialdemokrater använder samma reformutrymme som regeringen gör i sin budget, men vi prioriterar om - från höginkomsttagare och banker till ekonomiskt utsatta och barn. Det tror vi är det bästa för Sverige.

Jag frågar nu för fjärde och sista gången i dag: På vilket sätt är det bra för Sverige med ytterligare jobbskatteavdrag för finansministern, mig och andra höginkomsttagare på bekostnad av funktionsnedsatta?

(Applåder)