Fru talman! Nu handlar ju inte den här debatten om resurser till välfärden i allmänhet. Men jag kan konstatera att de 1 300 miljarder som kommuner och regioner har som inkomst varje år är mycket pengar. Nästa år blir dock tufft på grund av en inflationspuckel. Därför är det bra och klokt att fyra partier har enats om att lägga 16 miljarder till detta. Det kommer att täcka en stor del av det underskott som man beräknas ha. Men vi vet också att det kommer att vara tufft, och staten kan inte kompensera för allt.

Låt mig återgå till interpellationen, fru talman, och vad den handlar om. Först ska jag bara säga något väldigt kort. Det kan låta i diskussionen som att det är väldigt stor skillnad i skatt mellan den som arbetar och den som har sjuk- och aktivitetsersättning. Men på en nivå på 12 000 handlar det om 100 kronor i månaden. Det kan man tycka är orimligt eller inte - det är upp till lyssnaren och tittaren och, såklart, den som läser protokollet efteråt att avgöra.

Men varför gör vi i regeringen och samarbetspartierna det vi gör? Det är ganska enkelt. Det är som jag sa. Nummer ett är att vanliga hårt arbetande människor har fått en rejäl reallönesänkning - inflationen har gjort alla fattigare. Men de kompenseras inte på något sätt. Därför är det riktigt att sänka skatten. Även om Linus Sköld nu gärna vill få det att framstå som att det bara är vi som sänker skatten kan jag med glädje konstatera att även socialdemokrater sänker skatten - 8 miljarder för människor som jobbar. Det tycker jag i grunden är bra. Jag välkomnar att ni också tycker att det är bra, även om det inte låter så på Linus Sköld.

Varför tycker jag att detta är riktigt och viktigt? Jag rekommenderar alla tre i debatten att läsa lite utvärderingar som olika institut har gjort om vad det har betytt att vi har sänkt skatten brett för människor som arbetar. Det har alltså ökat sysselsättningen kraftfullt i detta land, vilket också har genererat resurser till välfärd och skyddssystem.

Det vi såg 2006 var en urholkning, där väldigt många människor som hade arbetsförmåga inte gick till jobbet. Vi gjorde en skärpning när det gällde både olika ersättningssystem och skatt. Detta har drivit på och utvecklat Sverige positivt. Sysselsättningen är väldigt hög.

Därför är detta rätt och riktigt. Ur ett inflationsperspektiv är det helt rätt och riktigt att vi gör en bred skattesänkning för människor som jobbar och som har jobbat. Men det är också rätt och riktigt ur ett strukturellt perspektiv, eftersom vi vet att fler måste jobba - fler måste komma i arbete - för att man ska kunna bygga välstånd och välfärd starkt framåt.

På samma tema handlar regeringens politik för att stärka arbetslinjen om flera olika saker. Det handlar naturligtvis om skatt - det är en del. Men det handlar också om, som jag var inne på tidigare, att se över bidragssystemen så att de i sin helhet uppmuntrar till arbete. Det gäller särskilt människor som har invandrat hit och som i dag kan ha rätt höga nivåer på ersättningar och som inte arbetar på grund av till exempel att de har många barn. Flerbarnstillägg och annat ser vi nu över för att öka drivkrafterna så att särskilt mammor som är födda i andra länder också ska komma ut på arbetsmarknaden.

Detta tillsammans med yrkeshögskola, yrkesutbildningar, förstärkning av svenska språket och fokus på rätt insatser på Arbetsförmedlingen stärker arbetslinjen och gör att fler kommer att kunna arbeta.

Sedan är det just nu en väldigt tuff situation. Vi befinner oss i en inflationsmiljö. Vi befinner oss i en lågkonjunktur. Vi kan ta oss igenom detta tillsammans om vi inte eldar på inflationen utan stöttar människor under tiden. Det kommer att vara tufft för många. Det är tufft för många. Men vi kommer också tillsammans att ta oss igenom den här tiden. Det är jag fullt förvissad om.

För att stärka framtidens välfärd och framtidens välstånd jobbar regeringen med en ansvarsfull politik som gör att vi också ska ta oss ur situationen med hög inflation så snabbt som möjligt.