Fru talman! Det är en tuff situation att leva på sjuk- och aktivitetsersättning även efter att den räknas upp med inflationen, säger finansministern. Jag kan bara instämma. Därför är det så förvånansvärt att regeringen ändå väljer att höja funkisskatten och inte sänka skatten för dem som har de allra lägsta inkomsterna.

Jobbskatteavdraget är inte bara en lättnad för låg- och medelinkomsttagare, även om detta verkligen behövs nu när tio års reallöneökningar i praktiken är utraderade av inflationen. Därför har även vi socialdemokrater med ett jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare i vårt budgetförslag. Men jobbskatteavdraget minskar också intäkterna till statskassan, precis som min kollega Linus Sköld tydliggjorde. Det handlar om många miljarder. Och om intäkterna inte tas någon annanstans ifrån får detta stora effekter på välfärden.

Vi socialdemokrater vill i stället trappa av jobbskatteavdraget för dem som tjänar mest och helt ta bort det för dem som har en inkomst på mer än 100 000 kronor i månaden. De behöver verkligen inte samhällets stöd för att ha råd med mat och hyra. Det behöver däremot den som är långtidssjuk eller funktionsnedsatt och därför inte kan jobba och som nästa år alltså har en inkomst på i bästa fall lite drygt 12 000 kronor före skatt. Det är stor skillnad jämfört med de ersättningar som jag och statsrådet får.

Fru talman! När välfärden urholkas på grund av stora skattesänkningar slår det också hårt mot samhällets svaga. Det slår mot dem som är allra mest beroende av sjukvård, omsorg, rehabilitering och stöd. Precis som kollegan Sofia Amloh sa handlar det om välfärdsarbetare som måste springa ännu snabbare, får ännu färre kollegor och ska hinna ännu mer. De riskerar nu att sjukskrivas på grund av stress och överbelastning. Regioner och kommuner får också allt svårare att behålla och rekrytera personal. Det drabbar oss alla men framför allt samhällets svaga, som är mest beroende av att välfärden fungerar.

Detta oroar mig väldigt mycket. Det blir låga ersättningar för människor som lever på sjuk- och aktivitetsersättning och är långtidssjuka eller funktionsnedsatta, och välfärden urholkas ännu mer. Den går redan på knäna, men det kommer att bli ännu värre nästa år för att den SD-styrda regeringen väljer att sänka skatten för höginkomsttagare i stället för att inflationssäkra statsbidragen till kommuner och regioner.

Fru talman! Vi behöver göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete, sa finansminister Elisabeth Svantesson. Men den som inte kan arbeta, vad ska den leva av? Därför vill jag än en gång ställa frågan till finansministern: På vilket sätt är det lönsamt för de funktionsnedsatta och de långtidssjuka med ytterligare ett jobbskatteavdrag för finansministern, mig själv och andra höginkomsttagare?

(Applåder)