Herr talman! I årets budgetproposition kan vi läsa att den ojämna fördelningen av föräldraförsäkringen "har negativa effekter på kvinnors löneutveckling och även för den långsiktiga försörjningsförmågan".

Jag tror genuint att statsrådet Tenje, precis som jag, finner det oroande att lönegapet för första gången på 15 år inte bara har stagnerat utan faktiskt ökar. Det är oroande eftersom det påverkar kvinnors inkomster men också deras pensioner. En majoritet av fattigpensionärerna i dag är kvinnor, och det är därför som Kalle Olsson har kallat till den här debatten.

Vad beror då detta på? Jag har hört ett samstämmigt svar här i riksdagen när vi frågade arbetsmarknadens parter. De sa att det beror på ett ojämställt uttag ur föräldraförsäkringen. Det finns även forskning från till exempel IFAU som ger samma svar: Det börjar vid det första barnet. Innan dess tjänar män och kvinnor nästan exakt lika mycket. 15 år efter det att ett barn har fötts är löneskillnaden, som Kalle Olsson nämnde, 32 procent större mellan mamma och pappa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kvinnor som skaffar mer än två barn tappar ännu mer än vad den här statistiken visar. Hos par som är 40-plus vet vi att upp till 75 procent av löneskillnaden kan förklaras av föräldraledighet och vab. Allt faller ut i Försäkringskassans paradmening: "Det som är bra delar man lika på" - det vill säga tid med barnet. Men jag skulle vilja lägga till att man även delar lika på det som är negativt. Då pratar jag inte bara om vaknätter utan om ekonomiska konsekvenser.

Papporna tar ut mindre än 30 procent av föräldradagarna. Därför halkar kvinnors löner efter, och därför finns det fler kvinnliga fattigpensionärer än manliga.

Regeringen har som nämnts flera olika förslag när det gäller föräldraförsäkringen. Ett förslag handlar om att öka antalet dubbeldagar. Det skulle kunna vara positivt i det här sammanhanget, men det räcker inte hela vägen fram.

Det räcker inte med att regeringen utökar antalet dubbeldagar och hoppas på att papporna stannar hemma mer. Mer måste göras om man inte vill skapa fler kvinnliga fattigpensionärer, men i regeringsunderlaget finns två partier som vill sätta jämställdhetspolitiken gällande föräldraförsäkringen på en så låg nivå att Sverige skulle gå emot EU-direktiv.

Regeringen har dessutom förslag på att man ska kunna överlåta dagar inom föräldraförsäkringen - 90 dagar - till vem man vill. Här finns en potentiellt stor risk att det på arbetsplatser där mest män jobbar skulle kunna inrättas en form av kultur där man säger: "Farmor eller mormor kan väl ta dagarna? Du behöver inte vara föräldraledig med ditt barn." Anledningen till att den risken finns är att lagstiftning är normerande.

Just nu produceras kvinnliga fattigpensionärer via den svenska föräldraförsäkringen. Forskning, statistik och experter säger samma sak som vi här: Det beror på föräldraförsäkringen, till väldigt stor del.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anna Tenje vad som kan göras åt det här. Erkänner statsrådet att problemet finns? Om skattesänkningar är svaret - hur många skattesänkningar behövs det innan vi har en jämställd föräldraförsäkring?