Herr talman! Statsrådet! Många är de rapporter, debattartiklar, utredningar och budgetpropositioner - nu senast regeringens egen - som beskriver pensionsgapet mellan män och kvinnor och det faktum att kvinnor har i genomsnitt 20 procent lägre allmän pension än män. Det problemet och de skillnaderna är inget som uppstod i går. Det har följt med oss under lång tid. Trots det har vi alltså inte lyckats överbrygga skillnaderna. Det kan bara beskrivas som ett misslyckande.
En typisk kvinna med låg pension kan vara en person som har arbetat deltid stora delar av arbetslivet, inte sällan inom offentlig sektor, och som därtill har tagit det största ansvaret för barn och familj. Man kan tänka att det handlar om en annan tid, då mor stod vid spisen och tog emot barnen när de kom hem från skolan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är klart att jämställdheten i vårt land har tagit stora kliv de senaste tre fyra decennierna. Men samtidigt ser vi också i dag att något mycket påtagligt händer när det första barnet föds. Helt plötsligt ser vi att jämställdheten rullar tillbaka, att traditionella könsnormer kommer fram ur garderoben och att kvinnor träder tillbaka från arbetslivet och blir den huvudsakliga ansvarstagaren för barnen.
Herr talman! Statistiken är lika glasklar som den är nedslående. Sju av tio föräldrapenningdagar tas ut av kvinnor. Sex av tio tillfälliga föräldrapenningdagar - alltså vabdagar - tas ut av kvinnor. När fackförbundet TCO tidigare i år grävde djupare i statistiken fann man att kvinnor tar ut längre obetald föräldraledighet under barnens två första år än vad männen tar ut totalt under samma period. Föräldraledigheten är med andra ord ännu mer ojämställd än vad som syns om man bara tittar på uttaget av föräldrapenning.
Vi kan se att 15 år efter första barnets födelse har gapet i inkomst i genomsnitt ökat med 35 procentenheter mellan man och kvinna. Det får ofrånkomligen konsekvenser för kvinnors karriärer, löneutveckling och slutligen pensioner. Det är egentligen inte förvånande, precis som statsrådet konstaterar i sitt svar här, för pensionssystemet är och ska vara en spegling av det man har uträttat under arbetslivet - det som ibland kallas livsinkomstprincipen. Det du har tjänat ska ligga till grund för vad du får i pension, och därtill finns vissa kompensatoriska inslag.
Frågan är vad man ska göra åt det här. Statsrådet nämner två åtgärder - dels sänkt skatt, dels utökad rätt att använda dubbeldagar. När det gäller dubbeldagar kan man konstatera att av de föräldrar som har valt att använda den möjligheten i dag är det 3 procent som har använt alla 30 dubbeldagar som är möjliga att ta ut. Utvidgningen som regeringen nu aviserat kan möjligen, kanske, ha någon form av positiv effekt, men det verkar inte vara någon rusning efter dubbeldagarna.
En konkret fråga till statsrådet är vilken effekt åtgärderna som statsrådet redovisar kommer att ha för att komma åt den ojämna fördelningen av föräldraförsäkringen, med tanke på att det är just dessa två reformer som statsrådet lyfter fram. Beskriv gärna hur de kommer att leda till ett mer jämställt uttag ur föräldraförsäkringen på säg fem eller tio års sikt! Hur ser regeringens prognos ut?