Herr talman! Som statsrådet kanske märker engagerar frågan. Tack, Linus Sköld, för en väldigt viktig interpellation!

Herr talman! Man kan säga mycket om landsbygdspolitiken. Det är inte alltid här i Sveriges riksdag som vi har lyckats fullt ut. Men en tydlig motkraft har varit folkbildningen och studieförbunden och studieförbundens närvaro i alla 290 kommuner. Det är en tydlig motkraft som är helt avgörande för bildning och kultur i många av landets kommuner.

Jag ska läsa innantill: "För landets 158 landsbygdskommuner är de helt avgörande - andelen deltagare i åldern 20-64 är nära dubbelt så stor som i storstäderna och i ren glesbygd handlar det om en nära fyra gånger så stor andel som ägnar sig åt studier i cirklar. I Vilhelmina och Åsele deltar mer än en tredjedel av de vuxna i yrkesför ålder, medan siffran för välbärgade kommuner i Stockholms norra förorter inte överstiger 4 procent. Mest deltagande i folkbildningen har regionerna Västerbotten, Gotland, Jämtland, Gävleborg och Jönköping."

Det är inte jag som har skrivit detta, utan det är faktiskt Staffan Larsson, Andreas Fejes och Henrik Nordvall som alla tre är professorer i vuxenpedagogik vid Linköpings universitet. Är det en slump att de lyfter fram det här?

Jag vill med anledning av interpellationen om politisk styrning fråga vad det var som gjorde att regeringen tog det drastiska klivet att faktiskt kapa stöden till studieförbunden, som är så viktiga för landets alla landsbygdskommuner. Vad var det som gjorde att en samlad regering gick med på det här? Vad var det man fick för att gå Sverigedemokraterna till mötes? Vad var det som gjorde att Liberalerna och Kristdemokraterna faktiskt gick med på den här slakten av studieförbunden?

(Applåder)