Fru talman! Jag har redan i tidigare inlägg givit uttryck för min uppfattning om olämpligheten i det som Eva Lindh refererar till. Men man måste också, som jag nämnde, hålla någon typ av rågång när det gäller hur man använder begreppen.

Hot är kriminaliserat. Vad gör vi då åt hot? Ja, vi använder våra rättsvårdande myndigheter för att beivra brott, punkt slut. Detta måste naturligtvis fortsätta, och det manifesteras i de stora satsningar som regeringen gör på rättsväsendet för att få en bättre uppklaringsgrad när det gäller alla brottstyper.

Eva Lindh uttrycker sig väldigt svepande om det som läggs Sverigedemokraterna till last. Jag kommer aldrig att ta det i försvar, men att lättvindigt påstå att Sverigedemokraterna gör sig skyldiga till brott - hot är ju brottsligt - är att gå ganska långt. Att klumpa ihop ett parti i Sveriges riksdag med påverkansaktörer i Ryssland är också att gå väldigt långt. Om vi verkligen värnar demokratin, vilket jag vet att vi båda gör, ställer det också krav på oss att uttrycka oss med precision i den här typen av frågor snarare än att försöka jaga enkla politiska poäng.

Det är klart att allt detta bottnar i svåra intresseavvägningar där vi tycker att vår yttrandefrihet är viktig. Det kräver att sådant som är misshagligt, obekvämt och olämpligt kan och får sägas, oavsett vad vi tycker om det. Men det kräver naturligtvis också att när gränsen passeras för vad vi gemensamt har bestämt är brottsligt måste det beivras.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.