Fru talman! Jag vill tacka Eva Lindh för interpellationen, för jag tycker att vi lite för sällan diskuterar rättspsykiatrin och dess förutsättningar. Jag tror att vi båda kan känna en oro för att man ibland prioriterar ned den här typen av frågor, som inte riktigt är lika publika som andra frågor som rör hälso- och sjukvården.

Situationen inom rättspsykiatrin i Sverige är ansträngd. Som Eva Lindh anför är det rimligt att se över huvudmannaskap och annat, vilket vi nu också gör, för att åstadkomma den mest ändamålsenliga ordningen för den här typen av frågor.

Men vi måste göra saker här och nu. Vi har gett uppdrag om att analysera detta för att kunna se vad som ytterligare kan göras för att öka kvaliteten i den vård och de insatser man får. Här finns det ett stort utvecklingsbehov, både av tvångsvård generellt och inte minst av rättspsykiatrisk vård.

När man skrivs ut från rättspsykiatrisk vård finns en förhöjd risk för exempelvis suicid. Detta behöver vi verkligen arbeta med aktivt, och det ser jag fram emot att göra kommande år. Vi kommer att motta en utredning från Emma Henriksson om hur man kan jobba mer systematiskt med att förebygga suicid. Det inbegriper förstås den här typen av verksamheter. Inom ramen för dem ska vi göra mer av vad vi kan och ta reda på varför det ibland blir så att personer tar sitt liv i samband med utskrivning eller strax därefter. Den kunskapen behöver återföras. Vi vet att vi är lite för dåliga på att ta till oss den kunskapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har en svår situation, och vi tar den på stort allvar. Vårdplatsbristen är någonting som regeringen jobbar mycket aktivt med att försöka göra saker åt med olika mått och steg. Vi har också gett ett särskilt uppdrag till Inspektionen för vård och omsorg att utveckla tillsyn och uppföljning av rättspsykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. Med hjälp av tillsyn kan vi se till att den blir bättre och fungerar bättre, vilket är en av lösningarna på kapacitetsfrågan; det är ofta när man har förutsättningar att lämna den rättspsykiatriska vården som den upphör. Det är viktigt att vi jobbar med kvalitetsfrågorna och vårdplatsfrågan men också förstås ser till att vi organiserar det här på ett så bra sätt som möjligt.

Det här är utsatta personer. Ja, de har begått grova brott. Men de är också ofta i mycket utsatta situationer. Det krävs att vi hanterar detta på ett sätt som skyddar allmänheten men också tar till vara deras intressen av att få en bra vård, så att de kan skrivas ut och återgå i samhället på ett bra sätt och fungera där på olika sätt, givetvis med stödinsatser från öppen rättspsykiatrisk vård och annan hälso- och sjukvård. Det tjänar vi alla på.