Fru talman! Tack till kultur- och demokratiministern för svaret!

I somras läste jag boken Marionetterna av den prisbelönta författaren Ingrid Carlberg, som handlar om hur Lenin byggde upp den sovjetiska propagandamaskinen i början av 1900-talet. I Sverige började man ana oråd kring detta, och det var faktiskt Hjalmar Branting som först ställde frågan när han såg att tidningen Pravda spreds i en stor omfattning. Han tyckte att det var konstigt att tidningen fanns överallt trots att bolsjevikerna var så få och så fattiga, och han formulerade sig på ett sätt som vore klokt än i dag, nämligen: Man frågar sig på vissa håll vem som betalar. Vem står bakom de budskap som sprids, och vilka intressen är det som sprider en viss typ av information?

Dagens propagandamaskineri är inte helt olikt det som fanns i början av 1900-talet. I dag finns en hybridkrigföring som riktar in sig på att sprida intolerans, rasism och en nationalistisk extremism, allting kryddat med en rejäl nypa auktoritetstro. Det här är någonting som vi också har sett exempel på kring händelser i vår omvärld; Storbritannien är ett exempel nyligen.

Vi kan inte heller vara helt säkra på att inte ryska intressen och ryska trollfabriker påverkar hur vi har det i Sverige. Vi ser plattformar med den typen av tendenser, och vi såg under vårens diskussion, när Sverigedemokraterna ertappats med att ha en trollfabrik, hur man också kunde koppla an till vissa intressen från ryska kretsar som i och med detta hade sett en möjlighet att sprida splittring.

Min fråga till kultur- och demokratiministern är därför: Med tanke på hur klimatet ser ut på sociala medier och på dessa nätverk och plattformar, finns det någonting som regeringen vill göra för att begränsa och se till att den här typen av trollfabriker inte kan verka, även med avseende på att detta är en del i en hybridkrigföring mot oss som land och som nation för att försvaga och splittra oss?