Protokoll 2023/24:139 Tisdagen den 20 augusti

interpellationsdebatt / Svar på interpellation 2023/24:799 om arbetet mot bedrägerier
Anf. 80 Anna-Belle Strömberg (S)

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet Wykman! Jag skulle vilja återgå till min fråga om vilka åtgärder statsrådet Niklas Wikman kan vidta för att öka omhändertagandet och stödet när det gäller brottsoffren.

Det är en fruktansvärd skam att bli bedragen och lurad, precis som Niklas Wykman var inne på. Många anhöriga känner en stor oro, och denna brottslighet skapar en brist på tillit i hela samhället. Därför måste vi stötta dem som har blivit utsatta för bedrägerier, oavsett om det handlar om romansbedrägerier, någon annan typ av social manipulation eller att de luras att tro att det är en bank, en myndighet eller en vårdinrättning som tar kontakt med dem, eller någon annan organisation.

Herr talman! I min hemkommun Örnsköldsvik kunde jag under maj månad läsa i lokaltidningen Nordsverige och även ta del av SVT Västernorrlands inslag om Tom, 78 år i Husum, som hade blivit bedragen två gånger. Jag fick kommentera Toms situation i både tidningen och SVT Västernorrland.

För drygt ett år sedan blev Tom utblottad av nätbedragare. Han fick ett telefonsamtal från bankens telefonnummer om att det var risk för att någon höll på att logga in på hans konto. Han fick anvisningar om att han skulle rädda sina pengar och loggade in. Och precis som så många andra när han slog sista siffran fick han känslan att det kanske kunde vara något lurt. Men då var det redan för sent. Det blev helt svart på skärmen. På någon minut var hans besparingar borta. Bedragarna hade då kommit över 378 000 kronor. Skulden har nu växt för varje dag eftersom han inte har kunnat betala sina räkningar i tid utan måste vänta tills pensionen kommer. Som en följd av detta går räkningarna till Kronofogden och inkasso.

Nu har han återigen blivit lurad. I våras hade han ett sparkonto med 11 600 kronor. De pengarna skulle gå till räkningarna. När han kontaktade banken för att betala räkningarna fanns det bara några ören kvar. Banken säger att han har loggat in och fört över pengar till någon annans konto, vilket han inte har gjort.

Nu känner Tom att samhället har svikit honom. Han är utblottad, och skulderna växer. Det finns ingenstans att vända sig. I medierna i våras sa han så här: Det finns inget hopp. Nu är jag helt övergiven av samhället. Jag vet inte om jag har någon anledning att leva vidare. Jag är totalt utblottad, och det är fruktansvärt förnedrande och deprimerande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kronofogden går nu vidare och försöker driva in pengarna trots att det är uppenbart att lånen tillkommit genom att någon har förfalskat hans namn. Men glädjande nog meddelade Tom i går till SVT Västernorrland att han hade vunnit i två av instanserna. Men flera instanser återstår fortfarande.

Bankerna gör mångmiljonvinster, och den lilla enskilde saknar helt värde, som Tom säger.

Herr talman! Min fråga till Niklas Wykman är: På vilket sätt kan de här brottsoffren stärkas och skyddas när de har utsatts för bedrägeri? Det handlar också om skammen och känslan att själv ha bidragit till att ha blivit lurad. På vilket sätt kan vi stärka offren, och bör man överväga högre krav på bankerna, ytterligare lagstiftning eller andra regelverk? Det handlar ju om att få ett slutsystem på plats så snabbt som möjligt för att skydda de här medborgarna. Detta var ministern inne på i sitt förra inlägg. Hur ska vi stärka dem och skydda dem i deras mående?