Fru talman! Jag tackar återigen utrikesministern för inlägget. Jag är införstådd med att utrikesministern jobbar väldigt mycket inom de multilaterala organisationerna, men jag hörde som sagt ingenting om Nato och att man som allierad faktiskt kan ta upp hur man förväntar sig att ens allierade beter sig.

Det är dock också så att det klingar lite falskt att regeringen agerar för demokrati i Turkiet, vilket sägs i interpellationssvaret. Vi har nämligen sett regleringsbrevet till Sida, som det har jobbats på nu under sommaren. Där avslutas programmen för just den saken; man ska inte förlänga några avtal med Turkiet gällande biståndet. Det är ju en syn på utvecklingsbistånd som går igen i regionen: Så länge en diktatur eller icke-demokrati är tillräckligt rik tänker Sverige uppenbarligen inte skicka pengar för att stötta demokratikämparnas kamp.

Det är inte riktigt så jag tycker att vi ska jobba för demokrati, för Turkiet bryr sig väldigt lite om vad man säger i diverse råd och, uppenbarligen, också i domstolar. Det man i stället måste göra är att bedriva faktisk handling på plats, och därför är det djupt beklagligt att regeringen signalerar att den inte tänker förlänga programperioderna för dessa demokratikämpar - framför allt många kurdiska demokratikämpar - i Turkiet.

En annan sak som är lite problematisk är de diskussioner som utrikesminister Billström hade i Ankara under Natoprocessen, där det sades att flaggviftande skulle förbjudas. Det var inte ordagrant formulerat på det viset, men i diskussionen med Ankara blev det tydligt att ministern var beredd att åka hem och ändra svensk lagstiftning. Vad som sedan blev av det kan man fundera på, för i samband med sommarens utredningar om att stoppa koranbränningar har det nu kommit ett förslag från regeringen - det förbereds i alla fall ett förslag - om att demonstrationer och demonstrationstillstånd ska kunna säkerhetsprövas.

Jag kan ju bara tänka mig hur glad Erdogan skulle bli om Sverige införde en lagstiftning som innebar att vi ska börja säkerhetspröva diverse demonstrationstillstånd. Då skulle vi nog få se svenska myndigheter bli översköljda med diverse fabricerade brott och bevis för hur hemska kurdiska aktivister i Sverige är, vilket därmed skulle beröva dem en arena här. Det är en farlig utveckling och inte någonting som på något sätt stöder demokratikampen i Turkiet.

En annan sak är diskussionen kring detta med utrikesministerns avståndstagande från de kurdiska frihetskämpar som bekämpade Daish, alltså IS. Tämligen omgående efter att utrikesministern tillträtt började han fördöma och ta avstånd från dessa frihetskämpar, alltså den administration som finns i Rojava - som Turkiet för övrigt bombar hej vilt. Det är klart att signalen där inte är att man stöttar dem som kämpar emot islamism och är för demokrati. Tvärtom är signalen ganska tydlig: Man har samma inställning till kurderna som regimen i Ankara har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga blir därför varför demokratikämparna i Turkiet och kurderna i Turkiet ska få mindre stöd av regeringen. Att minska stödet är nämligen de facto det regeringen gör, oavsett vad man säger - och regeringen och ministern säger ju i sitt svar att man aktivt vill stödja kampen för demokrati och rättsstatsprinciper i Turkiet.

(Applåder)