Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.

Situationen i Turkiet är, precis som utrikesministern tenderar att säga, alarmerande när det gäller den demokratiska utvecklingen. När världens ögon nu riktas mot Gaza är det klart att Turkiet flyttar fram sina positioner. Allt från drönare och missiler till direkt ockupation av andra länder förekommer - man tar sig rätten att gå in på andra länders territorium.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt pågår förföljelsen av oppositionella i allmänhet och kurder i synnerhet oförtrutet - 6 000 politiska fångar sitter nu i turkiska fängelser. Totalt sitter 200 000 fångar i landets fängelser, där tortyr och grova kränkningar av mänskliga rättigheter är vardagsmat.

Många fall har rönt internationell uppmärksamhet. Ett sådant fall är Selahattin Demirtas. Europadomstolen har, precis som utrikesministern sa, varit väldigt tydlig. Även EU, Europeiska rådet och andra instanser har varit tydliga med vad som gäller. Ändå dömdes Demirtas alldeles nyligen till ytterligare 42 års fängelse. Andra fall med politiska fångar där Europarådet har varit väldigt tydligt gäller Osman Kavala och Figen Yüksekdag. Det här är bara tre välkända offer för det förtryck och den förföljelse som sker, framför allt av kurder men också av journalister, oppositionella och andra minoriteter i Turkiet.

Jag vill ta fasta på att Turkiet i dag är en av våra närmaste allierade. Sedan vi blev medlem i Nato har vi en annan arena att höja vår röst på. Även om det i den tidigare debatten om Gaza nog kunde konstateras att folkrätten har fallit sönder - den håller inte längre, och framför allt ageras det inte i enlighet med folkrätt och internationell humanitär lag, till exempel folkmordskonventionen - är det klart att Sverige som land måste fortsätta att argumentera för folkrätten, rättsstatens principer och liknande.

En av mina bevekelsegrunder för att acceptera Natomedlemskapet var att Sverige skulle vara en röst för nedrustning, fred, mänskliga rättigheter och demokrati inom organisationen. Norge har varit det och har under lång tid visat att man kan kombinera trygghet och säkerhet för sitt folk med ett oförtrutet arbete för fred och nedrustning. Tyvärr hör jag inte regeringen på den arenan. Jag hör inte heller någon speciellt stark röst gentemot Turkiet.

Min fråga till utrikesministern är hur han tänker agera utanför EU:s institutioner för att få de politiska fångarna i Turkiet frisläppta. Är alla andra arenor stängda? Finns det möjlighet att gå fram i Nato och säga att vi om vi ska vara en allierad också kommer att vara tydliga med att vi har höga krav på våra allierade? Det som sker nu är ju fullständigt oacceptabelt.

(Applåder)