Fru talman! Jag vill tacka deltagarna för deras frågor i debatten.

Palestina har sedan 2012 status som observatörsstat i FN. Resolutionen från den 10 maj innebär att Palestina får vissa utökade rättigheter som observatör i FN. Exempelvis kommer Palestina nu att placeras bland medlemsstaterna vid FN-möten, i alfabetisk ordning. Palestina får också rätt att göra uttalanden å en grupps vägnar i FN, rätt att presentera ändringsförslag till resolutioner och rätt att ansluta sig som medförslagsställare. Palestina har fortsatt inte rätt att rösta i generalförsamlingen och kan inte kandidera till FN-organ. Allt detta sammantaget visar att resolutionen således främst handlar om proceduraspekter rörande Palestinas deltagande i FN.

Som jag lyfte i mitt första inlägg anser regeringen att stegen mot Palestinas fulla medlemskap i FN inte bara ska vara symboliska utan ska vara en del av en politisk process som kan leda till en tvåstatslösning där Israel och Palestina kan samexistera i fred och säkerhet. Då resolutionen inte tillräckligt tydligt reflekterade nödvändigheten av en framförhandlad tvåstatslösning valde Sverige, i likhet med flera andra likasinnade länder, att avstå.

Jag vill understryka att Sveriges erkännande av Palestina och stödet för en tvåstatslösning inte förändrats av vår röst om den här resolutionen. Regeringens syn på och förhållningssätt till det beslut som den dåvarande socialdemokratiska regeringen fattade 2014 har jag redogjort för tidigare i den här kammaren, vilket interpellanten Ola Möller också berörde i sitt inlägg. Omröstningen i generalförsamlingen handlade inte om detta utan snarare om i vilken ordning stegen bör tas för att nå en tvåstatslösning.

Resolutionen från den 10 maj lades fram för generalförsamlingen mot bakgrund av USA:s veto den 18 april mot en säkerhetsrådsresolution om fullvärdigt palestinskt medlemskap i FN. Jag kan konstatera att generalförsamlingsresolutionen från den 10 maj innehöll en uppmaning till säkerhetsrådet, där frågan först ska behandlas, att behandla frågan igen. Det är dock en grundförutsättning att det finns stöd i FN:s säkerhetsråd för dels en tvåstatslösning, dels ett fullvärdigt palestinskt medlemskap i FN.

Några av frågeställarna har också undrat över regeringens bredare politik på detta område. Låt mig först och främst understryka nödvändigheten av en omedelbar vapenvila. Europeiska rådet och FN:s säkerhetsråd har länge varit tydliga när det gäller detta, och det har även Sverige varit, givet den fruktansvärda situationen i Gaza, som flera av deltagarna i interpellationsdebatten har berört.

Sverige stöder de ansträngningar som under de senaste månaderna har gjorts av medlarna - USA, Egypten och Qatar - för att nå fram till en vapenvila och har uppmanat parterna att godkänna det förslag som president Biden presenterade den 31 maj. Det innebär en fullständig vapenvila i en första fas på sex veckor, som ska övergå i en överenskommelse om permanent vapenvila i en andra fas. Frigivandet av gisslan, israeliskt tillbakadragande och återuppbyggnaden av Gaza är också centrala komponenter i detta förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om förslaget godkänns av alla parter ger det förhoppningar om att ett slut på kriget i Gaza ska kunna nås. Det är viktigt att förutsättningarna för den palestinska myndigheten att återta styret i Gaza säkerställs. Detta är en fråga som behöver klargöras inom ramen för fortsatta förhandlingar. Varken fortsatt israelisk ockupation av Gaza eller fortsatt Hamasstyre är ett hållbart alternativ. Det långsiktiga målet måste vara, och är för regeringen, att inom ramen för en trovärdig process mot en framförhandlad tvåstatslösning uppnå detta mellan Israel och Palestina.