Fru talman! Kvinnor och barn blir nästan alltid särskilt drabbade i kriser. Så är också fallet i Gaza. Mer än 1 miljon människor lever i humanitär nöd. Det är brist på allt: mat, vatten, sanitet, sjukvård, el och en bostad att komma hem till. Människor dör, lider och känner stor vanmakt.

Majoriteten av dem som dödats i Gaza är kvinnor och barn. Fler än 17 000 kvinnor och barn har dödats sedan kriget började i oktober. Vi vet att kvinnoledda hushåll har sämre tillgång till mat och andra resurser. Nästan nio av tio kvinnor har svårare än män att få mat. Närmare 1 miljon kvinnor och flickor är på flykt i Gaza utan tillgång till tillräckligt stöd. Gravida kvinnor är dessutom särskilt utsatta. De tvingas genomgå kejsarsnitt utan bedövning.

Allt detta ger en bild av hur situationen faktiskt är på plats. Risken är stor för våld mot framför allt kvinnor och flickor. I överfulla flyktingläger ökar nämligen risken för sexuella trakasserier och sexuellt och könsbaserat våld.

Nu saknar befolkningen också hopp om framtiden. Detta är också viktigt när man lever i en tuff situation.

Sverige är en del av världssamfundet. Sveriges röst är också viktig. Vi kan inte säga att Sverige är en bland andra när vi agerar. Vår röst är viktig. Om vi lägger ned vår röst eller inte spelar roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför måste alla vi som är här också ta ansvar för att fråga det som människor faktiskt undrar. I det här fallet vet jag att många som är på plats i Gaza särskilt tittar på Sverige, för de har - eller hade - hopp. Frågan måste alltså besvaras, utrikesministern: Varför röstar man som man gör, och varför ger man inte det lilla hopp som ändå kan ges? Nu måste det till ett eldupphör. Situationen måste lösas, men på vägen dit är viktiga signaler också väsentliga för att kanske ge ett litet hopp om en framtid. Allt det som jag har nämnt är förskräckligt och borde upphöra, men signaler och politik är också viktiga i detta läge.

(Applåder)