Fru talman! Jag delar upp svaret i två delar.

För att vara konsekvent: Jag är inte här för att diskutera olika partigruppers olika uppfattningar utan regeringens ståndpunkt när vi går in i nästa omgång. Sedan är det alldeles uppenbart att olika partigrupper i parlamentet kommer att ha tonvikt på olika saker. Ytterst ska den nominerade kommissionsordföranden också överleva en omröstning i parlamentet. Men det vi sysslar med på rådet är att så långt det bara är möjligt ena 27 stats- och regeringschefer bakom ett samlat förslag. Det är otroligt viktigt att säga detta. Sedan ska vi ha all respekt för det som sker i partierna i parlamentet, men det är inte min uppgift här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan Europeiska rådets medlemmar den 17 juni

Formellt är det kvalificerad majoritet som gäller. Det krävs alltså inte fullständig enighet, som ofta i rådet. Men det är klart att de allra flesta vill se ett brett förankrat förslag som de allra flesta medlemsstater inte bara kan acceptera utan till och med stå bakom. Det är målet med det hela.

Apropå kravspecifikationen har vi sagt att de namn som oftast nämns - Ursula von der Leyen som kommissionsordförande, António Costa, Portugals tidigare premiärminister, som rådsordförande, och Kaja Kallas, Estlands nuvarande premiärminister, som hög representant - är tre personer som de flesta nog uppfattar med råge lever upp till kraven. Men även de namn som diskuterades som tänkbara alternativ lever upp till kraven. Det är alltså erfarna och rutinerade personer.

Om jag ska ge en glimt av något som jag tyckte svischade förbi några gånger i diskussionen kan jag säga att det var stats- och regeringschefernas starka efterfrågan på ett gott samarbetsklimat. Jag tänker inte gå in i detalj på vad det betyder, men att en rådsordförande och en kommissionsordförande kan ha ett gott samarbete, gärna med parlamentet också, betyder väldigt mycket.