Fru talman! Den betydande samstämmighet som statsministern kände inför det informella toppmötet visade sig inte vara så betydande. Trots att många bedömare hade sagt att uppgörelsen om toppjobben skulle bli en enkel historia verkade det inför mötet i Europeiska rådet den här veckan bli lite mer komplicerat. Inte minst verkar det nu vara statsministerns egen partigrupp EPP som har slängt in lite grus i maskineriet med förslaget om att dela upp mandatperioden för ordföranden i Europeiska rådet.

Jag vill upprepa det jag sa på samrådet senast. Vi socialdemokrater ser behovet av en bra och snabb process, och vi har varit beredda att medverka till detta i förra veckan och kommer att göra det inför kommande toppmöte.

Vid det informella toppmötet ansåg statsministern att det inte fanns något behov av att återkomma till EU-nämnden, som ni kallat samman till klockan 17.00 på måndagen, för att få mandat att förhandla namn. Enligt statsministerns egen utsago på samrådet var det detta som det kunde finnas behov av under det informella toppmötet. EU-nämnden var redo men blev aldrig ianspråktagen under kvällen.

Hur förhöll sig statsministern till de diskussioner som fördes angående namn och fördelning av mandatperioder under det informella toppmötet? Vad var den svenska positionen?