Fru talman! Den fria åsiktsbildningen är enligt regeringsformen en grundsten för den svenska folkstyrelsen. En fri åsiktsbildning innefattar i sin tur insyn och tillgänglighet till offentlig verksamhet så långt det är möjligt. Transparenta beslutsprocesser och dokumenterad tjänsteutövning liksom saklig och korrekt information är viktiga pusselbitar. I regeringsformens nästa mening talas det om att folkstyrelsen förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick.

Det känns intuitivt rimligt att riksdagsledamöter, statsråd och partier har ett stort ansvar och en vilja att leva och verka efter dessa förutsättningar. Det innefattar, tycker jag, fru talman, en tydlig gräns, en röd linje, mot finansiering och annat stöd med mer eller mindre dolda avsikter och målsättningar eller anonyma påverkansoperationer, som det vi pratar om i dag.

Spåren förskräcker. Det är inte nog med att vi har en debatt om troll, alternativa fakta och direkta lögner - it's all in the optics, säger de i USA. Det viktiga är hur det ser ut. Saker är inte alltid - eller till och med långt ifrån alltid - vad de ser ut att vara. Det här är ett känt fenomen och arbetssätt inom både reklam och politiska kampanjer och började ingalunda med president Trump.

Som Malin Björk precis sa fanns detta redan för hundra år sedan när stora pengar flödade ut ur Ryssland för att finansiera en världsrevolution. Sedan dess har en rad pr-genier - somliga för all del självutnämnda - försökt påverka den politiska agendan. Om det inte har handlat om människor som på ett eller annat vis är farliga har det handlat om produkter som sagts inte vara så farliga, till exempel cigaretter och olja.

Fru talman! Det finns dock tecken på förbättringar. EU lanserade i mars i år ett nytt regelverk för politisk annonsering med bland annat krav på transparens avseende avsändare och kostnader liksom öppenhet avseende målgrupper.

Miljöpartiet har för sin del tillsammans med Centerpartiet lanserat tanken på ett utskottsinitiativ om möjligheten till tilläggsdirektiv till den så kallade insynsutredningen alternativt någon annan form av utredning avseende finansiering av partier för just den sortens anonyma verksamheter. Liberalerna har presenterat ett liknande initiativ i den nämnda utredningen, som nu ligger till sig lite under sommaren.

Jag ser fram emot att diskussionen fortsätter. Det är viktigt av flera skäl: dels för att tydliggöra en gemensam ståndpunkt som handlar om att avsändare i politiska diskussioner ska vara kända, dels för att markera en utveckling för större transparens i partiernas finansiering och ekonomi. Vi har redan utvecklat regler och riktlinjer för vilka pengar som flyter in i verksamheterna. Nu behöver vi och väljarna också ha en möjlighet att se hur de används.