Fru talman! Låt mig säga ytterligare några ord om förtroendet för vår demokrati och partiväsendet. Det brukar ju heta att ärlighet varar längst, och jag är fullständigt övertygad om att med ärliga politiker varar demokratin längst. Sverige behöver därför fler politiker som är beredda att stå upp för vad de tycker även när det är obekvämt och som vågar säga sanningen, talar klarspråk och beskriver verkligheten så som den ser ut.

Vi behöver fler politiker som är beredda att ta en rak och ärlig debatt där det finns skiljelinjer, och färre som genom att svartmåla andra och komma med osanningar om andras politik låtsas att det finns konflikter som inte finns.

Avslutningsvis behöver vi också politiker som skapar realistiska förväntningar på vilka problem politiken kan och bör lösa, som är ärliga med vad man bedömer behöver göras, även om det svider att höra, och som tar itu med de verkligt stora samhällsproblemen.

I en demokratisk välfärdsstat där man i stället lovar allt till alla blir det offentliga åtagandet snabbt övermäktigt. Staten klarar inte sina uppgifter, och frustrationen hos vanliga människor kommer att växa. Splittring kommer att sprida sig och motsättningar uppstå där grupp ställs mot grupp.

Om detta inte bryts i tid och politiken inte förmår att prioritera kommer förtroendet för demokratin att skadas, och risken är att människor börjar efterfråga något annat. Vi behöver alltså färre politiker som kortsiktigt vädjar till människors egenintresse och fler värderingsstyrda politiker som drivs av vad som är rätt, ser till hela samhället och arbetar för det gemensamma bästa.

Så bygger vi på allvar förtroende för varandra i samhället, och så bygger vi på allvar förtroende för demokratin och partiväsendet.