Fru talman! Jag riktar återigen ett stort tack till justitieminister Gunnar Strömmer. Jag är väldigt glad att justitieministern skickar de här tydliga signalerna mot diskriminering av svensk-iranier och för likabehandling av svenska medborgare.

Problemet är att verkligheten fortsätter att se ut som den gör, och tyvärr är det så i många branscher att det som stod i Dagens Nyheter om exkludering av svensk-iranier inte är undantag som bekräftar regeln. Jag har i min mejlbox så många exempel på människor - i många fall är de faktiskt födda här - som har blivit exkluderade från tjänster i offentlig sektor, alltså inom svenska staten, bara för att de har iranska rötter.

Den här verkligheten fortsätter alltså, och den är väldigt farlig. Hela den svenska sammanhållningen och gemenskapen i vårt samhälle bygger nämligen på idén om likabehandling och människans frigörande genom en stat som ser människor på ett jämlikt sätt. Nu möter vi ju en verklighet som är motsatsen till detta.

Jag är övertygad om att åtgärder behöver vidtas, och jag är väldigt glad att justitieministern inte ser några hinder för dubbla medborgarskap. Men om det nu är så att vi har en praktisk situation där svensk-iranier exkluderas på det här sättet måste vi hitta en lösning. Är lösningen inte att människor på något sätt gör det de kan göra för att visa att de inte avser att använda sig av det iranska medborgarskapet måste man hitta en annan lösning som så fort som möjligt sätter punkt för detta.

Det är nämligen väldigt många människor som är oroliga. Jag har nyligen haft samtal med folk som jobbar i statliga myndigheter, som har jobbat där i 20 år och som nu inte vet om de kommer att få behålla jobbet vid nästa säkerhetsprövning eftersom de har iranska rötter. De människorna måste få trygghet. De måste få en lösning. De är en del av Sverige, de älskar Sverige och de tjänar Sverige.