Fru talman! Ja, låt oss verkligen samarbeta och diskutera lösningar, Ardalan Shekarabi! Vi kan väl ägna oss åt idéutveckling där vi står, som det heter.

Då skulle jag ändå säga - eftersom det här också är ett sätt att sända signaler till medborgarna - att det först och främst inte är så att personer som har sin bakgrund i Iran är uteslutna från stora delar av den svenska arbetsmarknaden. Det finns inga regler som exkluderar iranier, eller för den delen andra personer med dubbla medborgarskap, ens från säkerhetsklassade tjänster. Jag tycker att det är jätteviktigt att säga. Det är alltså inte på det sättet.

Det är inte bara i Storbritannien, USA och andra länder som personer med iransk bakgrund har nått ledande positioner i vårt samhälle. Ardalan Shekarabi nämnde exempelvis två statsråd i den sittande regeringen som har sin bakgrund i Iran, och Ardalan Shekarabi är själv ett sådant exempel. Jag ser också flera här i kammaren som har en bakgrund som så att säga manifesterar motsatsen. Det är alltså inte så att det för två år sedan hände någonting magiskt som har gjort att vi i dag har en helt annan ordning.

Jag vågar ändå påstå - eller i alla fall hoppas på - att det vi har sett Dagens Nyheter rapportera om trots allt är undantag som bekräftar regeln, för alla arbetsgivare som ägnar sig åt säkerhetsprövning här i landet ska veta att det inte är tillåtet att automatiskt sortera bort folk baserat på medborgarskap eller andra faktorer, såsom etnisk bakgrund. Poängen med säkerhetsprövningar är i stället att göra en individuell bedömning av om det finns sårbarheter i det enskilda fallet.

Regelverken har uppenbarligen inte varit tillräckligt tydliga i den delen. Det kan ha varit till gagn för den som vill ta sig in och som faktiskt har sårbarheter, det vill säga att säkerhetsprövningen inte varit tillräckligt robust. Men det kan också ha haft motsatt effekt, det vill säga att personer som i grund och botten inte sitter på sårbarheter blir bortsorterade utifrån faktorer som de själva inte kan påverka. Det innebär alltså olikbehandling och diskriminering, vilket inte är tillåtet - inte heller på säkerhetsprövningarnas område.

När det gäller lösningarna måste jag säga att min utgångspunkt inte är att människor ska behöva säga upp sina utländska medborgarskap för att komma i fråga för tjänster i den svenska staten. Det är så att säga inte min förstahandsefterfrågan. Man kan, föreställer jag mig, ha en lång rad skäl till att vilja behålla ett utländskt medborgarskap och kombinera det med ett svenskt medborgarskap. Det har i alla fall inte slagit mig som den första vägen att komma åt det här problemet.

Ardalan Shekarabi har några gånger tidigare lyft frågan om det går att hitta något slags format, det vill säga ett formaliserat förfarande, där man så att säga avsäger sig - i alla fall i något slags praktisk bemärkelse - sitt medborgarskap. Jag känner inte att personer som har svensk-iransk bakgrund ska behöva utge någon lojalitetsförklaring mot Sverige som inte andra personer som kommer till Sverige behöver ge uttryck för. Även där måste det finnas en likabehandling.

Jag tycker att det är värt att diskutera detta vidare, men jag har en liten varning, nämligen att även den som avsäger sig ett medborgarskap kan ha en sårbarhet. Det är ju detta det handlar om: Har man exempelvis relationer i sitt ursprungliga hemland som gör att personer kan bli utsatta för trakasserier eller repressalier? Det är ju det som ligger bakom själva det formella som utgör den möjliga sårbarheten, och det kommer vi så att säga inte runt med bara formella beslut.

Jag är väldigt öppen för att diskutera frågorna framåt och hitta lösningar som gör att alla människor i det här landet både känner sig inkluderade och de facto är det. Sedan får vi se lite vad som är rätt väg framåt.