Fru talman! Jag tackar justitieminister Gunnar Strömmer för svaret och inte minst för de tydliga ställningstagandena i Dagens Nyheter mot diskrimineringen av svenskiranier. Det är oerhört värdefullt att Sveriges justitieminister skickar så tydliga signaler om att regeringen står upp för likabehandling. Jag hoppas att vi tillsammans ska kunna lösa den här frågan.

Gruppen svenskar med rötter i Iran är en grupp som många gånger beskrivs som en av de mest välintegrerade invandrargrupperna i Sverige. I över 40 år har gruppen kämpat hårt för att komma in i det svenska samhället, och det har gått otroligt bra. Gruppen har hög utbildningsnivå, hög sysselsättningsgrad och stor delaktighet i inte minst näringslivet.

På arbetsmarknaden, i akademin, i kultursektorn - överallt finner man svenskar med rötter i Iran. Det har funnits en väldigt tydlig ambition från dag ett när människor tvingades fly den islamistiska diktaturen i Iran och kom till Sverige att integreras i det här samhället. Resultatet har varit gott.

För två år sedan kom dock Säkerhetspolisen med ett förslag om att utöva mycket hårdare granskning, och i praktiken mycket hårdare tillämpning av säkerhetsprövningar, gentemot personer som har dubbla medborgarskap, specifikt när det gäller personer som har dubbla medborgarskap i länder som utgör säkerhetshot mot Sverige.

Detta var bara ett förslag för två år sedan som lämnades till regeringen. Regeringen valde att inte gå vidare med förslaget utan att tillsätta en utredning för att uppdatera regelverket.

Det är dock uppenbart att många arbetsgivare sedan dess har börjat använda sig av ett tydligt exkluderande och diskriminerande synsätt på svenskar med rötter i Iran. Det har inneburit att många svenskar, i vissa fall svenskar som är födda här men som har föräldrar som ursprungligen är från Iran, exkluderas från stora delar av arbetsmarknaden.

Inte minst Dagens Nyheters granskning har visat att det handlar om människor som har jobbat i logistikbranschen, i transportbranschen, i elföretag - i olika delar av arbetsmarknaden där det finns säkerhetskänslig verksamhet.

Det är inte bara polisiära och militära yrken vi pratar om, utan svensk-iranier möter nu väldigt diskriminerande säkerhetsprövningar på stora delar av arbetsmarknaden. Och i vissa fall handlar det om direkta uttalanden från arbetsgivaren om att man till och med från början exkluderar svenskar med rötter i Iran.

Det här baseras på att den iranska staten anser att svenskar med rötter i Iran är iranska medborgare. Även folk som är födda här, som kanske aldrig har besökt Iran och som kanske har en etniskt svensk förälder men en förälder som har iranskt medborgarskap ses av iranska staten som iranska medborgare. De saknar möjlighet att avsäga sig det andra medborgarskapet. Svensk-iranier har inte rätt att avsäga sig det iranska medborgarskapet.

Här sitter man alltså, efter 40 års framgångsrik kamp för att komma in i det här samhället. Man har flytt från en islamistisk regim och har blivit en del av detta samhälle, men sedan två år upplever man en diskriminering som man inte kunde föreställa sig skulle ske i Sverige. Den är öppen och tydlig från många arbetsgivare.

Det är lovvärt att regeringen satte igång utredningen. Men jag vill fråga ministern om regeringen avser att ge utredningen ett tilläggsuppdrag. Om svensk-iranier saknar möjlighet att avsäga sig det iranska medborgarskapet måste vi hjälpas åt att hitta en lösning, så att de svenska medborgare som vill verka i Sverige och som ser sig som svenskar kan få bort det iranska medborgarskapet och ses som de svenska medborgare de är.