Herr talman! Det var mycket som ledamoten begärde att jag skulle besvara på fyra minuter! Jag ska svara på så mycket jag kan.

Jag vill inledningsvis säga att jag ser fram emot fler debatter. Min avsikt är att det ska finnas en så stor transparens som möjligt i detta arbete. Jag ber dock om en viss förståelse. Det har kommit ganska omfattande inspel från de olika funkisorganisationerna när det gäller rekommendationer och vilka rekommendationer man prioriterar, och det är ett ganska omfattande arbete som nu sammanställs. Vi utgår från de önskemål som funkisorganisationerna har och de prioriteringar som de gör.

Jag vill också säga att det är en viktig utgångspunkt att vi börjar med inkludering av de organisationer som har den största kunskapen och som har såväl brukare som anhöriga representerade i sin grupp. Om det är några som verkligen lever nära hur förhållandena ser ut i den så kallade verkligheten där ute är det dessa organisationer. Därför tror jag inte att det bästa är att vi sitter och fnular med detta på departementet, utan det är bättre att vi gör det i samarbete med dessa organisationer.

Tidsplanen för det här är väldigt svår att presentera i dag; vi får återkomma till den. Detta möte har precis hållits. Nu sitter vi med en sammanställning av både det som står i rekommendationerna och de prioriteringar som funktionshindersorganisationerna har gjort.

Jag vill särskilt lyfta fram situationen för barn, som är - och alltid har varit - särskilt ömmande för mig. Vi kan konstatera att barn med funktionshinder är överrepresenterade oavsett vilken statistik vi tittar på. Det kan handla om situationer i skolan och om att vi inte har en skola som möter barnen utifrån deras behov i tillräckligt stor utsträckning. Det kan också handla om våld i nära relationer, där vi ser att barn med funktionshinder har en kraftig överrepresentation.

Därför är detta viktiga och prioriterade frågor. Vi arbetar med detta över flera departement och med full kraft för att säkerställa att vi ska kunna komma fram med förslag. Vi har flera utredningar, till exempel Tryggare hem för barn och Fredrik Malmbergs utredning, som har en rad förslag avseende strategier när det gäller våld mot barn. Det är två andra utredningar som nu bereds.

En del av arbetet är att hålla samman detta så att det inte blir för många olika spår och så att det inte blir stuprör. Det gäller att vi får en politik och reformförslag som ger effekt i grunden.

När det gäller det statliga huvudmannaskapet är jag väldigt glad över att Maj Karlsson och jag har arbetat tillsammans i socialutskottet under många år. Vi har till och med lagt fram ett förslag till utskottsinitiativ tillsammans. Det var väldigt roligt att få en så kraftfull majoritet i kammaren för förslaget om statligt huvudmannaskap. Efter att Socialdemokraterna som sista parti ställt sig bakom det statliga huvudmannaskapet, vilket skedde för ett tag sedan, finns det i dag en kraftfull majoritet för att jobba för detta.

Det här är en av de prioriterade frågor där vi ser att vi måste komma bort från den kommunarrest som många upplever att de befinner sig i när det gäller kommunal assistans. Vi måste göra om det till ett fungerande statligt huvudmannaskap. Detta arbete pågår. Utredningen har haft ett omfattande remissförfarande, och det finns en hel del synpunkter. Vi omhändertar dessa och ska försöka att i närtid omsätta dem till förslag som leder mot ett statligt huvudmannaskap. Stort tack till Maj för en del av detta arbete!