Herr talman! Jag tackar Nadja Awad för hennes starka engagemang för en väldigt utsatt grupp människor i vårt samhälle. Jag har tidigare varit i Nadja Awads situation, det vill säga i opposition och oerhört frustrerad över att det i ett fantastiskt välfärdsland som Sverige finns så oerhört mycket kvar att göra när det gäller de här utsatta grupperna. Jag välkomnar därför att den här debatten kommer till och att vi ser ett så starkt engagemang i flera olika partier.

Det är klart att mycket av den beskrivning som Nadja Awad ger gäller en situation som har funnits under väldigt lång tid. Jag är glad att jag bland annat har funktionsrättsorganisationerna, som jag kan arbeta väldigt nära och föra en dialog med. Inte minst den dialog som Sverige hade med FN resulterade i en rad rekommendationer. När vi hade möte den 29 maj föregicks det av att jag bjöd in och bad organisationerna att särskilt pinpointa de delar av rekommendationerna som de ser att vi behöver arbeta särskilt med. Det arbetet utgör nu en grund.

Jag är glad att det uppmärksammades att vi har agerat snabbt med att översätta rekommendationerna och faktiskt börjar med att involvera funkisorganisationerna i det arbete vi gör. Det är nämligen något de själva anser görs i alldeles för liten utsträckning. För att vi ska veta att vi gör rätt saker - det kan handla om en digitaliseringsstrategi, om utformning av skolan och om många andra av de saker som Nadja Awad lyfter - är det en självklarhet för mig att de ska vara involverade i de här processerna.

Därför har jag säkerställt att det när vi träffas, vilket vi gör fyra gånger per år, är deras önskemål om vilka statsråd som ska delta som hörsammas. Därför har en lång rad statsråd presenterat de förändringar som sker inom deras område och hur de avser att gå vidare på olika områden. Det har bland annat handlat om digitaliseringsstrategin med minister Erik Slottner. Det har handlat om skolminister Lotta Edholms frågor, liksom arbetsmarknadsminister Johan Pehrsons och så vidare.

Det är nämligen så här: Jag har det övergripande ansvaret i regeringen - så är det - men varje minister är ansvarig för sitt respektive område i den svenska regeringen. Så har det varit även tidigare, så det är inget unikt för den här regeringen. Men vi tar uppgiften på stort allvar, och det är därför vi nu arbetar med en rad olika frågor. Jag ser dock att rekommendationerna kommer att vara en viktig utgångspunkt för hur vi arbetar vidare.

Jag ser också framför mig att det här är långsiktiga frågor, och jag välkomnar att övriga riksdagspartier finns med i arbetet framåt. LSS och alla delar i funktionshinderspolitiken och funktionshindersfrågorna handlar nämligen om rättighetsfrågor. Det handlar om att kunna leva ett självständigt, inkluderat liv i samhället, precis som vem som helst, och där ser vi att det just nu faktiskt till och med backar på vissa områden.

Jag ska också vara öppen och ärlig och säga att jag är bekymrad över till exempel de siffror som visar att allt färre personer får ledsagning. Den statistiken visar sitt tydliga språk. Socialstyrelsen har gjort en rapport och inkommit med förslag om hur vi ska åtgärda detta, och det är frågor som just i detta nu bereds på olika sätt i Regeringskansliet. Det försiggår alltså ett arbete med just de frågor som Nadja Awad har tagit upp här.