Herr talman! Vi debatterar i dag regeringens skrivelse om nationell strategi och regeringens handlingsplan för klimatanpassning. Vi gör det i ett läge där vi befinner oss i en global uppvärmning och där 2023 har varit det varmaste året som hittills uppmätts.

Vi överskred i höstas för första gången en ökning med två grader över temperaturen under förindustriell tid. Vi ser konsekvenser här i Sverige och globalt med kraftigare skyfall, översvämningar, torka som drabbar skördar och värmeböljor som skördar människoliv.

Konsekvenserna här i Sverige är både direkta och indirekta med översvämningar i Åre och Gävle och med torka som gör att våra bönder inte kan skörda sina skördar.

Det får också konsekvenser för vår infrastruktur och indirekta effekter här i Sverige när klimatrelaterade risker och extremväder i andra länder påverkar till exempel handelskedjor och leverantörskedjor. Det drabbar våra svenska företag. Det finns klimateffekter som försämrar det säkerhetspolitiska läget och som ger indirekta effekter här i Sverige.

Detta är ett läge som kräver ansvarstagande och ledarskap. Men den svenska regeringen har dåligt track record på det området. Det syns inte minst när det gäller politiken för minskad klimatpåverkan. Där har man ständigt talat om en effektiv och ambitiös klimatpolitik. Men i stället gör man reform efter reform som kraftigt ökar utsläppen av växthusgaser.

Nationella expertrådet för klimatanpassning har inför strategin sagt att man vill se ett transformativt perspektiv som konkret stärker incitamenten för klimatanpassning. Nationella expertrådet talar om krafttag på bred front.

Vad återfinns då i den skrivelse om strategi som regeringen har lagt fram? Till att börja med är det en skrivelse och inte en proposition. Den innehåller därmed inte några konkreta förslag för oss i riksdagen att ta ställning till. Den levereras också kraftigt försenad.

Strategin säger en sak samtidigt som regeringen gör det motsatta. I strategin lyfts fram att länsstyrelsernas arbete för klimatanpassning är oerhört viktigt och måste fortsätta. Strategin lyfter också fram vikten av information och att vi har kunskap om läget.

Samtidigt har regeringen valt att avveckla medel till MSB och länsstyrelserna. Det handlar om konkreta anslag som gått till kunskapsuppbyggnad från MSB och konkreta anslag som gått till länsstyrelsernas samordningsarbete när det gäller klimatanpassning. Dem har regeringen aktivt avvecklat och strukit ur budgeten i budgetpropositionen för 2024.

Strategin nämner också målet att vi behöver resilienta ekosystem. Samtidigt har regeringen motarbetat naturrestaurering och sänkt anslagen för skydd av natur och naturvård. I strategin är också ansvarstagandet högst oklart.

I strategin nämns ofta kommunernas ansvar och det ansvar som fastighetsägarna ska ta. Men det står väldigt lite om vad regeringen tänker att staten har för ansvar för att vi tillsammans ska kunna anpassa hela Sverige och rusta hela vårt land mot de klimatkonsekvenser som sker nu och de värre som kommer framöver.

Det finns saker i skrivelsen som jag gärna välkomnar, som att kostnader för klimatrisker ska föras in i budgetpropositionen framöver. Men mot bakgrund av regeringens track record tror jag det först när jag ser det.

Från Miljöpartiets sida har vi lagt fram flera konkreta förslag när det gäller klimatanpassning både i följdmotionen till denna skrivelse och tidigare här i Sveriges riksdag. Det handlar om konkreta åtgärder för att rusta Sverige för ett förändrat klimat när det gäller infrastruktur, jordbruk, vattenförsörjning och mycket annat och också om konkreta resursförstärkningar i våra budgetmotioner.

Jag anser att regeringen skyndsamt måste återkomma till riksdagen med en proposition om klimatanpassning med både strategi och handlingsplan. Det gäller också att man levererar på det som Nationella expertrådet för klimatanpassning efterfrågar. Jag yrkar därför bifall till reservation 3.