Fru talman! Innan jag går in på det jag egentligen hade tänkt säga i debatten om riktlinjer för den ekonomiska politiken vill jag rikta alla åhörares uppmärksamhet mot en typ av retorik som har återkommit vid flera tillfällen under den här debatten och som är kopplad till konsekvenserna av Rysslands invasion av Ukraina och den därmed följande kostnadskrisen som har drabbat Sverige och Europa. Jag tror att det är lätt för varje politiker att tänka att man kan vinna en kortsiktig poäng genom att skylla kostnadsökningen på en tidigare eller nuvarande regering och säga att man ärvde den höga inflationen av den förra S-regeringen eller att det var inrikespolitik vad gäller kärnkraft som orsakade de höga priserna på olja och gas.
Även om inrikespolitik spelar roll för den ekonomiska utvecklingen behöver vi – var och en som vill stå upp för stödet till Ukraina och motståndet mot Putin – vara ärliga med de förhållanden som i grunden har orsakat både den ökade inflationen och de ökade priserna på energi och bränslen. Putins invasion av Ukraina är den enskilt viktigaste orsaken. Låt oss inte tappa bort det! Det riskerar i förlängningen att underminera hela den svenska befolkningens starka och enade stöd för Ukrainas kamp och motståndet mot Ryssland.
Fru talman! Så till den ekonomiska politiken. Här har vi olika visioner. Vi har olika prioriteringar. Ingen har råd med allt. Ekonomi handlar om att hushålla med begränsade resurser.
Vi står inför stora utmaningar. En av världshistoriens största uppgifter har lagts på våra axlar, nämligen att ställa om från en fossil ekonomi till en fossilfri. Det är vårt ansvar att göra en rättvis klimatomställning som inte lämnar de fattigaste med de högsta kostnaderna. Det är vårt ansvar att klara krisen i vården. Det är vårt ansvar att se till att också de ensamstående mammorna klarar sig igenom kostnadskrisen. Därför har vi i Miljöpartiet en offensiv politik för en rättvis klimatomställning där vi ger stöd till människor på landsbygden och till dem som har låga inkomster samtidigt som vi fortsätter att styra bort från fossila bränslen.
Under den här debatten har regeringspartiernas företrädare tyvärr gång på gång återkommit till hur stolta de är över att ha sänkt priset på fossila utsläpp. Det är deras enda lösning på kostnadskrisen, men den tar oss i fel riktning vad gäller klimatkrisen.
Vi i Miljöpartiet visar med vår budget att det går att välja en annan väg, en väg där vi stöttar barnfamiljer med höjt barnbidrag, stöttar lantbrukare med jordbruksavdrag och stöttar människor på glesbygd och landsbygd med skatteavdrag. Det gör att även de som är beroende av bilen klarar sig igenom kostnadskrisen, samtidigt som vi inte tappar takten i klimatomställningen.
Vi i Miljöpartiet ser att man måste styra mot det som är hållbart. Det som är bra ska också vara billigt. Därför tycker vi att det är fel att man höjer skatten på att laga sådant som har gått sönder. Höj i stället skatten på utsläppen!
Vi i Miljöpartiet tycker också att det ska vara rättvist. De som äger mycket ska betala mer än de som har mindre. Vi tycker att det ska löna sig att jobba och oroar oss för att allt fler ser framför sig att de ska försörja sig på att bara äga. Vi behöver jämna ut skatteklyftan mellan dem som jobbar och dem som tjänar pengar på att redan ha mycket kapital.
En grupp som har tjänat extremt mycket pengar samtidigt som många haft det väldigt fattigt är bankerna. Därför har vi i Miljöpartiet föreslagit en extra bankskatt för de banker som nu har delat ut enorma vinstsummor för att de höjt räntan på alla våra bolån men inte på våra sparkonton. En tillfällig bankskatt skulle kunna leda till att vi får de fattigaste barnfamiljerna att klara den här kostnadskrisen. Den skulle också kunna leda till att regionerna hade råd att korta vårdköerna i stället för att korta listan på anställda sjuksköterskor.
Fru talman! Många har talat om oron för den kriminalitet som också rekryterar in barn och unga. Den oroar även mig och oss i Miljöpartiet. När jag hör talas om att elevassistenter och lärare ska sägas upp runt om i Sveriges skolor och att klasserna ska bli lite större knyter det sig i magen. Det finns inget mer kortsiktigt än att spara in på våra barns utbildning. Men i den kommunala ekonomiska verkligheten är det tyvärr så att man redan sparat på äldreomsorgen under en massa år – nu är det barnen som får betala notan när regeringen i stället lägger pengar på att de rikaste ska kunna renovera mer med subventioner från oss skattebetalare.
Fru talman! Vi i Miljöpartiet vill se en skattereform där vi ser till att de som har mest betalar mer, så att vi går från att vara ett av de länder som betraktas som skatteparadis för kapital till att vara ett land där vi har en jämlikhet och där människor som arbetar inte betalar mer skatt än de som tjänar pengar på att äga. Vi vill se en skattereform som styr mot en rättvis klimatomställning där vi ser till att få acceptans för klimatpolitiken genom att de som drabbas av höga priser får kompensation – inte för att fortsätta släppa ut utan för att ställa om.
Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservation 4.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 9.)