Herr talman! Ja, allt det här får friska upp. Det är mitt jobb.

Som ministern säkert vet har räntemarginalen i Sverige varit god. Vi har haft högre tillväxt än vi haft statsskuldränta. Även om den differensen skulle förändras är det enligt andra än mig – jag är en enkel människa – såsom Svenskt Näringsliv, Lars Calmfors, Långtidsutredningen och Finanspolitiska rådet välmotiverat att genomföra samhällsnyttiga investeringar som är nödvändiga för klimatomställningen men också för att garantera tillväxten framåt. Det tror jag är viktigt att få in i diskussionen.

Jag tror att vi får lämna det, för det verkar sitta hårt. Jag övergår till det här med att bekämpa inflationen.

Löntagarna tog ett stort ansvar. Vi ser reallönesänkningar i nivå med 30-talets. Samtidigt var en stor del i inflationen prissättningsbeteendet, en illa fungerande elmarknad och bankmarknad och matjättar. Det har regeringen inte gjort någonting åt medan löntagarna gjorde sitt. Det fanns ingen lön- och prisspiral. Det fanns bara en prisraket i den inflationskris som varit.

Nu går man vidare och vill försämra ytterligare för löntagarna genom att försämra a-kassan samtidigt som hundratusen fler blir arbetslösa.

Håller Niklas Wykman med kollegan Oscar Sjöstedt om att det inte är en besparing, det som sker med a-kassan och den förändring som vi ska fatta beslut om i dag?