Herr talman! Först vill jag bara säga att jag tycker att Ida Gabrielsson förtjänar en eloge. Det tillför i alla fall en tydlig dynamik till debatten när en vänsterpartist först läser en kristen bön i talarstolen och sedan hänvisar till Svenskt Näringsliv i debatten. Det tycker jag är uppfriskande på många sätt.
Det är inget fel att investera. Man kan givetvis alltid diskutera vad som är de optimala nivåerna för skuldankare och skuldsättning. En sådan diskussion förs ju brett. Den förs här i riksdagen, den förs i samhället och den förs i olika organ som är mer eller mindre nära knutna till regeringen. Det är givetvis sunt. Offentliga finanser ska alltid genomlysas.
Det som är viktigt är dock att man snabbt kan se det man får för pengarna om man ökar skuldsättningen, om man köper saker och om man investerar. Det blir rätt konkret rätt snabbt. Men sedan ska man ju betala. Min enkla poäng och det som är viktigt för regeringen att framhålla är att det också förtjänar utrymme i debatten.
Om jag minns rätt vill Vänsterpartiet höja skuldankaret till 50 procent av bnp. Om man skulle ligga på de skuldnivåerna, hur många fler miljarder skulle vi då betala i ränteutgifter? Ida Gabrielsson kan säkert uppgiften. Är det 10, 20, 30 eller 40? Låt oss säga att det är 30 miljarder mer som vi i så fall skulle betala i ränteutgifter. Det är 30 miljarder som vi inte skulle kunna använda till sjukvården, skolan eller andra satsningar eller för den delen till årliga investeringar i Sverige utan som vi i stället skulle behöva använda för att betala ränteutgifter.
Vi ser ju, och det skrivs om det internationellt i debatten, att många länder som har högre skuldsättning än Sverige nu plågas offentligfinansiellt hårt av sina ränteutgifter. Det är inte säkert att det är en bra väg att välja det.
En styrka för Sverige är att vi har låg skuldsättning och därmed låga räntekostnader och en hög grad av frihet att agera i tuffa tider. Skulle vi dra på oss högre statsskuld och högre ränteutgifter skulle välfärden behöva stå tillbaka, och vi skulle kunna få ett förlopp som är svårt att hantera.