Herr talman! Tack, Martin Ådahl, för berömmet! Det värmer såklart. Jag har läst Centerpartiets budget med stort intresse och får lov att säga att där finns väldigt många sympatiska förslag som vart och ett givetvis har sina goda intentioner och goda effekter. Emellanåt finns det kanske någon tendens att överskatta de positiva effekterna, men det är helt klart ändå många positiva effekter.

När man tar ett kliv tillbaka och funderar är det dock inte helt och hållet vår bedömning att väldigt många nya små regler och särlösningar nödvändigtvis är vad som kommer att lyfta svenska löner och svensk tillväxt. Sedan kan givetvis alla sådana förslag prövas. De kan vara förtjänstfulla och emellanåt motiverade att genomföra. Men med många olika typer av särlösningar är det ändå ofta så att de bygger och adderar till ett krångel och till en regelbörda. Till sin natur medför de alltid en risk för att en företagare snarare gynnas av att kunna reglerna väldigt väl så att man kan utnyttja dem till max än av att vara duktig på sin affärsverksamhet eller i sitt företag. Sådana saker behöver man alltid naturligt ta in i en sådan avvägning.

Sjuklöner och sjuklöneansvar är en viktig diskussion att ha. Man måste också konstatera att höga sjukskrivningstal är ett betydande problem för Sverige. Det är centralt både att sjukvården har resurser, förmåga och förutsättningar att möta detta och att arbetsgivare tar sin del av ansvaret för att arbetsplatserna är tillräckligt bra. De ekonomiska bördorna måste fördelas rättvist och på ett sådant sätt att var och en – samhället och sjukvården liksom arbetstagaren och arbetsgivaren – har rätt incitament att möta ohälsa på olika sätt.

Det är svåra avvägningar som behöver göras, och ifråga om det är jag inte lika övertygad som Martin Ådahl om att Centerpartiet har landat rätt.