Herr talman! Tack för din fråga, ledamoten Berginger!

Du påstår att jag talar mig varm för kärnvapen i talarstolen. Så där skapar man ett obehagligt narrativ om sina politiska motståndare. Jag tycker kanske att ledamoten ska hålla sig för god för det.

I fråga om synen på kärnvapen har vi olika uppfattning. Det gäller inte vår avsky för kärnvapen. Den delar vi. Men vi har olika uppfattning när det gäller strategin för hur vi ska hantera det farliga läge som vi befinner oss i.

Som svar på ledamotens fråga menar jag att vi ska fortsätta arbeta för och ha den viktiga rollen att vara den tydliga rösten i arbetet för icke-spridning och för att avskaffa kärnvapen från vårt jordklot. Men så länge de illasinnade staterna har kärnvapen är det en alltför stor risk om våra allierade i Nato skulle göra sig av med de kärnvapen som finns inom alliansen.

I Nato är kärnvapen en del av avskräckningen, och det fungerar. Jag tycker att vi ska hålla fast vid det. Det hindrar inte att vi tillsammans med likasinnade fortsätter arbeta aktivt för att få bort kärnvapen från jordklotet.

Det blir tvära kast mellan ämnena här. Ledamoten ställde en fråga om sexualbrott. Det är oerhört allvarliga brott, och jag tycker att Sverige har en mycket bra lagstiftning. Svensk lag gäller i Sverige. Det är kanske självklart, men det markeras också i samband med det här avtalet. Möjligheten att återta rätten att hantera rättsprocesser finns inskriven i avtalet. Jag föreställer mig att det även kan gälla sexualbrottslagstiftningen och samtyckeslagen, som är del av den. Däremot tror jag att det vore olyckligt om vi gick in alltför detaljerat på vilka brott det handlar om, för det kan vara svårt för oss att föreställa oss i förväg vad som kan behöva hanteras.