Herr talman! Jag håller såklart med Magnus Berntsson – det gör vi alla här i kammaren – om att vi behöver stärka vår egen säkerhet. Det är därför vi har tagit fram en försvarsberedningsrapport och gjort en överenskommelse om bland annat 2 procent av bnp och en stor utbyggnad av totalförsvaret. Där har vi inga meningsskiljaktigheter alls. De debatterna sveper fram i kammaren utan problem.

Jag är också för både traktorer och rymden. Jag är även för nedrustning, vilket vi alla här i kammaren är.

Däremot vill jag ställa min fråga till Magnus Berntsson igen: Vilka fall av brottslighet menar ledamoten är ”fall av betydelse”, som ledamoten sa i talarstolen, när det gäller att ta tillbaka domsrätten?

Och varför behöver man skriva in paragrafer om frimärken i ett sådant här 30 sidor långt avtal men ingenting om de mest fruktansvärda vapen vi har, det vill säga kärnvapen? Hur ser ledamoten på den diskrepansen, att vi i avtalet behöver en frimärksparagraf men inte en kärnvapenparagraf?