Herr talman! Jag noterar Miljöpartiets hållning när det gäller Natomedlemskapet och den respekt för riksdagens beslut som Miljöpartiet har. Jag tycker att det är välkommet. Argumentationen ser också annorlunda ut; ni skriver i ert särskilda yttrande, Emma Berginger, att det är naturligt att ha ett nära samarbete med USA och att det är naturligt att Sverige sluter den här typen av avtal. Det är en viktig signal till alla som lyssnar att ni gör den markeringen.

När det gäller frågan om kärnvapen eller inte kärnvapen har vi ju en gammal hållning som gällde även när Miljöpartiet satt i regering tillsammans med Socialdemokraterna: Vi är tydliga med att vi inte vill se kärnvapen på svenskt territorium. Den hållningen har gällt länge, vilket är någonting som inte framkom av Håkan Svennelings beskrivning. Men det har verkligen varit en svensk hållning som är väl känd och uttalad, och det är den uttalade policy som fortfarande gäller och som bekräftas i betänkandet. Att inte gå vägen via lagstiftning har varit den svenska hållningen. Det är alltså den historiska modellen, oavsett Natomedlemskap eller inte.

Att vilandeförklara ett avtal som är så säkerhetspolitiskt viktigt för oss, för våra grannar och för Natos kommande planering är att göra ett för stort ingrepp i vår säkerhet och våra möjligheter att försvara oss i en osäker tid. Frågan om en lagstiftning är möjlig att driva helt separat från det här avtalet, men att vilandeförklara innebär att det inte händer någonting med avtalet – det ligger och vilar. Det är modellen som egentligen är grunden, och det kommer tillbaka i samma skick.