Herr talman! Den avskaffade så kallade Hultqvistdoktrinen byggde på militära avtal med så många länder som möjligt utan att gå med i Nato. Trots att Peter Hultqvist hävdade motsatsen blev avtalen en språngbräda in i Nato. Med Natointrädet föll Hultqvistdoktrinen ihop.

I dag ska vi ta ställning till ännu ett militärt avtal. Denna gång, till skillnad från tidigare, är det ett beslut i riksdagen som innebär en mängd lagändringar i svenska lagar. DCA-avtalet är inte Nato, men avtalet ger Natos dominerande land USA unik tillgång till svenskt territorium utan förpliktelser. Det kanske är en minicomeback för Hultqvistdoktrinen, samtidigt som den förflyttar Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik till en plats vi inte har varit på tidigare. Vi ger upp till och med vårt eget territorium.

Det är intressant att höra att Hultqvist säger att det här skedde långt före Natoansökan. Det betyder att vi utan Natomedlemskap kanske hade haft en diskussion i dag om DCA-avtal. Det hade varit en helt annan diskussion än den vi har.

Jag håller med Peter Hultqvist om att NPT gäller, alltså icke-spridningsavtalet. Det vore det absolut bästa om det i realiteten såg ut så. Men vi ser att Ryssland inte följer NPT. Vi ser att Ryssland placerar kärnvapen allt närmare Sverige, i Belarus. Och vi ser att den svenska regeringen inte har invänt mot de belarusiska kärnvapnen på grund av att amerikanska kärnvapen finns placerade i Europa. Man menar att så länge USA behåller kontrollen över sina kärnvapen och så länge Ryssland gör samma sak i Belarus och håller kontroll över kärnvapnen där bryter man inte mot icke-spridningsavtalet. Det är en oroväckande utveckling som vi borde göra mycket mer för att motarbeta.

Det är bra att ni har fått in några skrivningar, Peter Hultqvist, men det dödar ingen diskussion om kärnvapen. Den kommer att fortsätta varje dag i denna riksdag.

(Applåder)