Fru talman! När 5 000 personer blir av med jobbet i sjukvården kan inte Kristdemokraterna i en högerregering förvänta sig applåder från Socialdemokraterna. Det är verkligheten som styr våra prioriteringar. Då kan det inte bli en teoretisk diskussion om att vi ska vara snälla mot er för att ni ger tillfälliga pengar till sjukvården, som bevisligen inte får effekt. Då gör ni något fel. Kanske började ni på en för låg nivå så att sjukvården var underfinansierad redan från början; det hävdar i alla fall vi.

Det var därför vi sa nej till den stora skattesänkning som ni i er första budget sa var helt nödvändig och inte gick att göra på något annat sätt – som tog miljarder i resurser som hade kunnat gå till kommuner och regioner och som vi föreslog en annan användning för. Året efter gick det sedan att göra som vi hade föreslagit. Frågan är om det nästa år kommer att låta som att det går att göra satsningar på sjukvården som man glömde att göra i år.

Men då har verkligheten redan passerat. Då har människor redan blivit av med jobbet, köerna är längre och patienterna har drabbats. Verkligheten borde styra budgetarbetet också för Kristdemokraterna när det gäller en så viktig fråga som välfärdsfinansiering.

Det är därför jag försöker hävda att det krävs flera budgetar i rad, med prioriteringar och inriktning, men också att vi bör diskutera en bottenplatta för finansieringen så att kommuner och regioner har något att planera utifrån även framöver. Annars kanske det bara blir utspelspengar. Man säger att det kommer lite extrapengar under året, men det går inte att planera långsiktigt utifrån det. Då får man inte den effekt på verksamheten som man ville ha.

Vi kommer att hålla i sjukvårdsfrågan, och vi kommer att syna verkligheten. Det är verkligheten som avgör om regeringen har gjort rätt prioriteringar eller inte. Just nu, när 5 000 personer riskerar att få gå från svensk sjukvård, verkar det som att regeringen har gjort fel prioriteringar.

(Applåder)