Fru talman! Föregående talare inledde med att säga att detta är lite av en högtidsstund, eller vilket ord hon nu använde. Jag tittar på denna skrift, som är ganska tjock, och vill rikta ett stort tack för arbetet till kansliet och till Christer Åström, som finns här i dag. Det är ett oerhört gediget arbete som har gjorts med att sätta samman alla förslag från de politiska partierna med den historik och den nulägesbild som finns. Om jag får rikta mig till dem som lyssnar på denna debatt skulle jag vilja säga att det här är ett väldigt bra lästips inför sommaren om man vill känna att man är väl insatt i både de infrastrukturutmaningar vi står inför och mycket av det nuläge som debatteras här i dag.

Det finns oerhört mycket att säga på detta område, så det får bli några nedslag. Jag står givetvis bakom alla Centerpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 3.

När det handlar om nationell plan för transportinfrastrukturen går vi i väntans tider, och regeringen utlovar att mycket ska komma ut ur det arbete som pågår. I sin rapport säger Riksrevisionen att de transportpolitiska målen nås men inte på ett effektivt sätt, och oavsett vilket parti man företräder tror jag att man tittar ganska noga på tidigare granskningar och funderar över vad som behöver göras för att säkerställa en bättre tingens ordning framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Historiskt har flera borgerliga regeringar tagit ganska kraftfulla steg när det gäller hur de avser att utveckla infrastrukturarbetet. Därför är det lite förvånande att nuvarande Tidöregering så lätt avslår förslaget om bättre långsiktighet i arbetet med transportinfrastrukturen genom ett närmande till försvarspolitikens långvariga arbetssätt med en försvarsberedning, något som gynnat Sverige på många olika sätt. Ett grundläggande beredningsarbete är en viktig förutsättning för både krisberedskap och snabbt Natointräde. Jag skulle önska att Tidöregeringen var lite mer inlyssnande här och funderade över hur planeringsprocessen kan säkerställas på ett bra sätt.

Ledamoten Stockhaus sa i sin inledning att man ibland liknar infrastrukturen vid ett blodomlopp. Man kommer då snart in på var proppar, infarkter och åderförkalkningar sitter och att man ibland behöver göra underhåll i form av en bypassoperation eller annat för att åtgärda detta. Det pratas också mycket om nya kilometer.

Oppositionen bakas ihop på ett sätt som jag känner inte är helt givet. Centerpartiet står exempelvis inte bakom ett förstatligande av underhållet och inte heller en uppdelning av Trafikverket. Jag skulle därför önska att vi hade en lite mer precis debatt.

Detta blodomlopp är inte friskt, och vi måste också prata om de minsta vägarna, kapillärerna. Vi vet att 1 miljon människor startar sin resa till jobb, förskola eller annat på enskild väg. Det är viktigt att stödet till dessa vägar fortsätter att utvecklas, för vägarna måste vara både farbara och hållbara. I vinter har vi sett skrämmande exempel när det gäller både vägar som sköts av vägsamfälligheter och statliga grusvägar med mera som sköts av Trafikverket. Det har varit extrema påfrestningar men också en stor utmaning att göra något åt detta på ett klokt sätt. Alla i trafikutskottet har varit ute i vårt avlånga land och tittat på potthål och fruktansvärt dåliga reparationer där vägtrummor bytts ut mot för små vägtrummor, och sedan fungerar det inte.

Vi behöver på olika sätt jobba vidare för att de människor som verkligen kan underhåll, och de finns ofta i den privata sektorn, får möjlighet att förbättra underhållet. Centerpartiet menar att Sverige har en infrastrukturskuld på 300 miljarder, och den ökar hela tiden. Men det finns också en underhållsskuld på drygt 100 miljarder, och precis som en tidigare ledamot var inne på är det här otroligt viktigt att man är resurseffektiv när man jobbar med frågor om underhåll. Alla de företag runt om i Sverige som jobbar med underhåll måste ges möjlighet att göra detta på ett klokt sätt.

Det krävs alltså ganska mycket av regeringen för att skapa ett förtroende för att man kommer att lösa detta. Man säger att det tidigare hellre har klippts band men att man nu ska satsa på underhåll, så nu vill det till att man så här ett par år in på mandatperioden visar att det blir skillnad och att man satsar på ett hållbart underhåll.

Vi behöver bygga så mycket mer. Vi ska inte ha en finanspolitisk debatt här och nu, men de flesta partier ser nog att vi måste lösgöra ytterligare resurser för de investeringar som behöver göras. Det handlar om att titta på statens egna finanser, och just nu pågår ett arbete kopplat till överskottsmål, balansmål och underskottsmål. Bara genom att gå från ett överskottsmål till ett balansmål finns möjlighet att frigöra ganska rejält med resurser som skulle kunna användas på infrastrukturområdet. Här behövs en bred överenskommelse om att det är så vi ska göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Infrastrukturfrågor

Det behövs ett Sverigelyft för infrastrukturen, och under kommande planperiod behöver underhållsskulden betas av. Det kommer att kräva väldigt mycket, och jag hoppas få höra från kommande representanter för Tidöregeringen att man inte bara säger att man kommer att satsa mer på underhåll utan också kan visa på en plan. Vad är tidsplanen? Inom vilket tidsspann avser man att beta av underhållsskulden? Annars kan man lova väldigt mycket väldigt länge utan att det blir någon verklighet.

I betänkandet tas också infrastruktur i kris och beredskap upp. I ett förändrat världsläge behöver vi verkligen göra en hel del, och vi har fått höra från både försvarsministern och infrastrukturministern att de jobbar tillsammans i dessa frågor när det gäller Natomedlemskapet och annat. Det är viktigt att det inte bara blir prat, och därför väntar vi med spänning på hur man kommer att lyfta fram perspektivet väst-öst för att stärka infrastrukturen och hur man kommer att säkerställa transporter.

Gunilla Svantorp har tidigare kritiserat regeringen för att det saknas en plan och en vision, och jag instämmer i hennes kritik. Jag skulle verkligen vilja se på vilket sätt man har tänkt utveckla detta. På 1800-talet krävdes inte så många analyser av underlaget för att bygga stambanor, men i dag är det upp till bevis för regeringen när det gäller visionerna för järnväg och väg så att vi kan se vart man är på väg.

Fru talman! Till sist ska jag ta upp forskning och innovation. ERTMS har förts fram som en viktig del, och vi vet att mycket teknik behöver utvecklas. Jag skulle önska att regeringen var lite mer modig här och pratade mer om innovationsupphandling. Vi vet att den nya tekniken behöver finnas med, och då får man inte vara lika enögd som regeringen många gånger är och bara prata om elektrifiering. Det är mycket som behöver utvecklas tekniskt, också för att vi ska kunna vara robusta i tider av kris.