Fru talman! Vi kommer inte att köpa några försämringar av akassan, sa Jimmie Åkesson under valrörelsen. Detta har dokumenterats flera gånger.

Här hörde vi nyss ledamoten säga att den förra regeringen inte har prioriterat akassan över huvud taget, samtidigt som det han har att komma med är en höjning av taket med 1 000 kronor. Förra regeringen höjde akassetaket vid två tillfällen, med flera tusen kronor per tillfälle. Den argumentationslinjen håller alltså inte. Det här kan inte vara att prioritera akassan; det är att göra någonting annat.

De flesta arbetare kommer inte upp i 34 000 kronor i månaden, och de som gör det förlorar ändå nu jämfört med för ett par år sedan, detta på grund av att inflationen och löneökningarna har varit högre än så för gruppen vid taket. Det här kan man knappast kalla särskilt stora förbättringar.

Det stämmer dock att vi köper övergången från en tidsbaserad till en inkomstbaserad akassa. Det finns ingen konflikt där. Däremot finns det en konflikt i hur man ser på svenska arbetare och deras behov av trygghet. När man skapar en brantare avtrappning vid 100 dagar och inte höjer taket nämnvärt innebär det rejäla försämringar för stora grupper.