Herr talman! Det var avgörande för mig när hela Sverige fick ta del av de pressträffar där svensk polis berättade att fransk polis i samarbete med svensk polis och polis i många andra europeiska länder hade knäckt koden till Encrochat, som användes av kriminella runt om i Europa för att planera och beställa brott. För knappt ett år sedan rapporterades att avkrypteringen av Encrochat lett till att 6 500 personer i Europa gripits, varav nästan 200 var kriminella som av polisen ansågs vara av särskilt stort värde, det vill säga ledargestalter, som ofta är svåra att sätta dit.
I ljuset av en samhällsutveckling där organiserade kriminella nätverk i Sverige rekryterat barn för att utföra allt grövre brott, till och med mord, landade jag och mitt parti i att vi behövde ge också svensk polis utökade möjligheter att agera för att förebygga brott. Att chattarna avkrypterades ledde inte bara till att man fick fast kriminella som hade begått brott. Det ledde också till att man kunde förebygga nya brott.
Därför var det bra att det förra året infördes nya möjligheter. Men bara några veckor efter att lagen trätt i kraft presenterar regeringen nya och mer långtgående förslag på samma område. Fler åtgärder ska kunna vidtas av polis för att övervaka eller göra husrannsakan hos personer som ännu inte är misstänkta för brott. Detta gör regeringen utan att ha gjort en ordentlig utvärdering av de nyligen införda reglerna om preventiva tvångsmedel. Dessa förslag får också omfattande kritik från instanser som är satta att bevaka mänskliga och demokratiska fri- och rättigheter.
De kriminella kränker ju människors integritet, och staten har ett ansvar att skydda medborgarna mot sådana kränkningar. Därför kan det vara motiverat och rimligt att staten för att förhindra brott använder sig av insatser som också kränker människors integritet och frihet.
Vår personliga integritet och vårt privatliv är dock skyddade i både grundlag och internationella konventioner, och det ställs särskilda krav på staten om den vill kontrollera våra brev, avlyssna våra samtal och genomsöka våra hem. Det får bara ske för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle, och en begränsning får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Det betyder att man måste konstatera att statens intrång står i proportion till det godtagbara intresset, det vill säga att förhindra brott.
Miljöpartiet menar att regeringen faktiskt inte har kunnat visa detta, och det är därför vi kräver en parlamentarisk utredning som ska titta brett på frågan om preventiva tvångsmedel.
Vi håller med om det som MR-institutet skriver i sin årsrapport från i år om att lagstiftaren, det vill säga vi och regeringen, snarast och noggrant borde överväga de sammantagna rättighetskonsekvenserna av de åtgärder som genomförts, bereds och planeras för att bekämpa brott, både för enskilda och för samhället i stort.
Eftersom vi helt enkelt inte kan konstatera att de nya, utvidgade preventiva tvångsmedlen, till exempel husrannsakan, uppfyller dessa krav har vi i våra reservationer och i vår motion yrkat avslag.
Vi är inte helt oöverens om allt. Vi tycker att det är bra att preventiva tvångsmedel inte bara ska kunna användas mot dem som så att säga har fejk-Guccikepsar, utan även mot dem som ägnar sig åt ekonomisk brottslighet och har råd med alldeles riktiga Guccikepsar. Den delen håller vi med om.
Jag vill också lyfta några andra invändningar som är jätteviktiga om vi nu vill hålla oss på rätt sida om internationella konventioner.
Det handlar om vem som ska fatta beslut i ärenden enligt inhämtningslagen. Regeringen föreslår här att Åklagarmyndigheten ska fatta dessa beslut, även nu för det utökade tillämpningsområdet. Där håller vi inte med. Vi tycker att det vore lämpligare om dessa ärenden i stället hanteras av domstol. Det beror på att Åklagarmyndigheten inte uppfyller de krav på oberoende som EU-domstolen ställer upp. Förslaget har också kritiserats både av Justitieombudsmannen och Justitiekanslern, som båda efterfrågar en ingående analys av om förslaget ens är förenligt med EU-rätten.
Särskilt när man nu utökar tillämpningsområdet så ökar kraven på oberoende i besluten och vikten av att Sverige faktiskt fullgör sina internationella åtaganden. Därför borde det vara så att det är domstol som fattar beslut i dessa ärenden enligt inhämtningslagen.
Herr talman! Redan vid den förra behandlingen av frågan om överskottsinformation lyfte Miljöpartiet att vi är kritiska till det utökade tillståndet att använda sådan. Särskilt nu när vi vet att ett mycket stort antal personer kan bli föremål för - återigen - nya, inte fullt ut utvärderade preventiva tvångsmedel avstyrker vi detta.
Herr talman! Jag står såklart bakom alla reservationer från Miljöpartiets sida, men för tids vinning väljer jag att enbart yrka bifall till reservation 3.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 juni.)