Herr talman! Det jag reagerar på i anförandet är detta att det blir kolonialistiskt när vi från EU:s sida har förväntningar på ett gott hållbarhetsarbete i de företag som är verksamma i andra länder när vi bedriver utrikeshandel och har handelsrelationer.

Jag är väldigt frågande till vad statsrådet menar med det uttalandet. Om vi inte har krav på att företag agerar etiskt i fråga om miljö och mänskliga rättigheter och ur klimatsynpunkt när de är verksamma i andra länder finns det verkligen stora risker för grov exploatering och kolonialistiskt utnyttjande av andra länder. Därför är det helt centralt att vi har tydliga riktlinjer när det gäller hållbarhetsfrågor när företag är verksamma i andra länder och i våra handelsrelationer. Annars blir ju maktförhållandena fullständigt skeva, och det finns då risk för att människor i fattiga länder utnyttjas i stället för att det uppstår en vinn-vinnsituation mellan parterna. Det ser Miljöpartiet väldigt allvarligt på.

Vi har talat om Exportkreditnämndens arbete. Jag tycker, som jag nämnde, att det är väldigt viktigt att man har tydliga riktlinjer, att vi har en uppföljning och att vi fortsätter att jobba för att växla upp detta arbete.

Jag ser också tydliga kopplingar till andra pågående processer i detta. En sådan process rör energistadgefördraget. Vi i Miljöpartiet är kritiska till att regeringen inte har velat gå på EU-parlamentets linje och riva upp detta. Det hämmar till exempel länders förutsättningar att anta ny klimatlagstiftning; de riskerar i stället att bli stämda av energibolag.