Fru talman! Det har det ju aldrig varit tal om. Inte har vi lutat oss tillbaka när vi har finansierat FN:s organisationer. Tvärtom har Sverige gått in som en väldigt aktiv medlem för att påverka FN och vara med och styra hur FN:s arbete utförs.

Det är klart att det finns problem i FN, liksom det finns i alla organisationer, men de problemen blir ju inte precis mindre om finansiärerna sviker och om det är färre länder som vill bidra till FN:s arbete.

Vilken signal tror Magnus Berntsson att det sänder om Sverige minskar sitt stöd? Tror Magnus Berntsson att det då innebär att andra länder är beredda att gå in och täcka upp? Det har ju visat sig bli precis tvärtom, det vill säga att det är färre länder som då också är beredda att skjuta till pengar.

Till slut kommer vi att få ett FN som inte ens har råd att utföra de allra mest grundläggande uppgifterna, och detta i ett säkerhetspolitiskt läge som kanske är svårare än någonsin, där hunger och svältkatastrofer riskerar att breda ut sig i ännu större utsträckning och där behoven ökar väldigt mycket.

Om man nu i ena andetaget säger att man ska lyfta fram FN:s centrala roll kan man inte i nästa andetag säga att man samtidigt ska skära ned på UN Women, där anslaget mer än halveras. På World Food Program minskas det med 30 procent, och på den gröna klimatfonden minskas det med 40 procent. Om man säger detta måste man faktiskt också vara beredd att sätta av de resurser som behövs.

FN är inte perfekt och har aldrig varit det, men FN är den enda globala organisation vi har för att kunna förebygga bland annat de stora säkerhetspolitiska hot som finns. Det är den enda globala motor vi har för att kunna driva fram internationella konventioner som kan ha betydelse. Det är också rent praktiskt en organisation som delar ut mat, kläder och tak över huvudet till miljontals människor varje år.

Nu bidrar alltså Kristdemokraterna till att försvaga FN, och det tycker jag är djupt beklagligt.