Fru talman! Det kyrkliga kulturarvet har långa och djupa historiska rötter. Den äldsta bevarade kyrkan i Sverige uppfördes i mitten av 1000-talet, vid medeltidens början. Vi har alltså nära tusen år av bebyggelsehistoria med oss i det ärende som vi diskuterar i dag.

Det är tusen år av skapande, omskapande, påverkan och inflytande från i stort sett hela världen men huvudsakligen från Europa - men också från det nära lokalsamhället. Hur människor har levt, bott och arbetat har påverkat sockenkyrkans utformning och interiör. Men det har också varit det motsatta; det inflytande som kyrkan har haft över människorna har varit helt avgörande för människors världsuppfattning - både gudstron, naturligtvis, och den fysiska byggnaden, platsen, den vigda jorden.

Genom århundradena har kristendomen och kyrkan genomsyrat vardagen och livet hos människorna. Så har det svenska kulturarvet vuxit fram över hela landet, från norr till söder, på landsbygden, i byar och i städer. Det påverkar oss alla än i dag, och det tillhör oss alla i Sverige än i dag.

Kulturarvet påminner oss om, och berättar om, vår historia och hur historien hänger samman med den tid vi lever i i dag. Så ska kulturarvet användas, men det ska också bevaras och utvecklas för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kyrkliga kulturarvet

Man brukar säga att Sverige kristnades när Olof Skötkonung lät döpa sig någon gång runt år 1000. En mer betydelsefull hållpunkt för det ärende vi debatterar i dag är väl Gustav Vasas maktövertagande och riksmötet i Västerås, där han i sitt stora samhällsbyggnadsprojekt berövade biskoparna deras militära makt. Kyrkan förlorade sitt ekonomiska och politiska inflytande och kom att lyda under den svenska kungen i stället för under påven. Med reformationen som inleddes 1527, och pågick under resten av seklet, sammanfördes alltså staten och kyrkan - och den svenska statskyrkan växte fram.

En mer näraliggande hållpunkt var splittringen för ungefär ett kvarts sekel sedan. I samband med att kyrkan återigen skildes från staten, den 1 januari 2000, väcktes frågan om ägandeskapet och ansvaret över det kyrkliga kulturarvet. Det handlade också om hur förvaltandet av kulturarvet skulle bekostas.

Svenska kyrkan, som numera är en självständig organisation, äger och förvaltar de kyrkliga kulturminnena. Men staten, som har vissa förbehåll i ägandet, bidrar för att täcka kostnader för vård och underhåll av till exempel kyrkobyggnader, kyrkotomter, begravningsplatser och inventarier, den så kallade kyrkoantikvariska ersättningen.

Fru talman! Utöver det fysiska kulturarvet bidrar våra kyrkor runt om i landet med viktig, värdefull och kulturell infrastruktur över hela landet. Kyrkan är öppen för alla, är en plats för möten, en plats där man kan söka svar på existentiella frågor och en plats för glädje, fest och sorg.

Våra kyrkor är otroligt viktiga kulturbärare och kulturaktörer. Många gånger är just kyrkan den viktigaste kulturinstitutionen på orten, i lokalsamhället eller i stadsdelen. Kyrkan är en plats för konserter, musik och sång, för föredrag och berättarkvällar, för dans, teater och konstutställningar. Det finns all anledning att värna om de här kulturmiljöerna som tar plats i det kyrkliga kulturarvet.

Fru talman! Det ärende vi behandlar i dag, som vi debatterar och ska besluta om, är en skrivelse från regeringen, De kulturhistoriska värdena inom Svenska kyrkan - om förvaltningen av det kyrkliga kulturarvet.

Enligt den överenskommelse mellan staten och Svenska kyrkan som härstammar från skilsmässan den 1 januari 2000 ska frågor som rör de kulturhistoriska värdena följas upp och kontrolleras regelbundet. Svenska kyrkan ska lämna årliga redovisningar om hur den kyrkoantikvariska ersättningen har använts. Vart femte år ska det göras en djupare analys av regeringen utifrån underlag från såväl kyrkan som Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna, en så kallad kontrollstation.

Dagens ärende, regeringens skrivelse, är den fjärde i ordningen av sådana kontrollstationer, sedan år 2000. Den första kom 2009.

Regeringen konstaterar, på knappt 30 sidor, att systemet fungerar som förväntat. I huvudsak är regeringen nöjd med hur Svenska kyrkan har fördelat och använt den kyrkoantikvariska ersättningen. Det har inte skett några större förändringar från tidigare perioder. Också tillgängliggörandet av kulturavet har fortsatt relativt oförändrat.

Rapporten avslutas med ett avsnitt om framtidsfrågor, där bland annat digitaliseringens möjligheter diskuteras och även beredskapen för att skydda kulturarvet i kristider - där framför allt organisationen för planeringen beskrivs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kyrkliga kulturarvet

Fru talman! I stora drag instämmer Miljöpartiet i regeringens bedömningar, men vi har två reservationer i betänkandet.

Det första reservationen rör dokumentationen av det kyrkliga kulturarvet. Digitaliseringens möjligheter bör utnyttjas bättre både vad gäller inventeringen av objekt och vad gäller tillgängliggörandet av kulturarvet.

Den andra reservationen gäller den kyrkoantikvariska ersättningen. Den har legat oförändrad på 460 miljoner kronor i väldigt många år, och den ska räcka till dyra reparationer och underhåll av känsliga byggnader, platser och föremål som ofta kräver särskild kompetens.

Att nivån på ersättningen från staten har legat konstant så pass länge - den har inte förändrats sedan 2010 - innebär ju i praktiken en kontinuerlig urholkning av ersättningen på grund av inflation och prisökningar. Därtill har Svenska kyrkans intäkter från andra håll sjunkit på grund av minskande medlemsantal. I underlaget nämns också bland annat att klimatförändringarna är en utmaning som medför ökade kostnader.

Jag har därför, förutom reservationerna, bifogat ett särskilt yttrande till betänkandet där jag understryker vikten av att det statliga anslaget behöver öka framöver för att det kyrkliga kulturarvet ska fortsätta att förvaltas, vårdas och tillgängliggöras så att det kommer alla människor i landet till del på ett hållbart och bra sätt.

Fru talman! Jag står naturligtvis bakom båda reservationerna, men för att spara tid vid voteringen nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 3 i betänkandet.