Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 8 om förebyggande arbete och stöd.

Under årets första tre månader sköts åtta personer ihjäl i det eskalerande gängvåldet i Sverige. Det är en hög och fullständigt oacceptabel siffra, naturligtvis. Det blodiga gängvåldet är ett relativt nytt fenomen i Sverige, och alla partier är överens om att den här trenden måste brytas. Det har också hållits ett oräkneligt antal presskonferenser med justitieminister Gunnar Strömmer om hur regeringen arbetar för att stoppa gängvåldet.

Under årets första tre månader mördades tolv kvinnor av män i deras direkta närhet. En av de mördade kvinnorna var dessutom höggravid. Till skillnad från gängvåldet är mäns våld mot kvinnor inget nytt fenomen. Det har sett ut så här år efter år efter år i alla delar av Sverige, i alla samhällsklasser och i alla åldrar. Kanske är det också därför som åtgärder mot detta våld sällan hamnar i första rummet och detta inte har tagits på samma allvar som gängvåldet.

Det är dock glädjande att justitieministern lyckades klämma in en presskonferens om mäns våld mot kvinnor i början av april. Han är den i särklass flitigaste ministern vad gäller att kalla till presskonferenser, men på detta tema har presskonferenserna tyvärr varit få. Ett pågående misslyckande, var de ord som ministern själv använde för att beskriva situationen. Att det är så råder det absolut ingen tvekan om.

Vad kan vi då göra för att komma till rätta med detta, för att förebygga och motverka mäns våld och för att stödja och hjälpa de kvinnor som utsätts? Vi kan göra en hel del, enligt oss i Centerpartiet. Jag tänker lyfta fram tre olika delar.

För det första, fru talman, menar vi att samhället kan bli betydligt bättre på att upptäcka våld i nära relationer och att följa upp misstankar om våld. I en rapport från Socialstyrelsen som presenterades i januari i år framkom det att det i stort sett alltid finns kännedom hos myndigheterna om såväl den våldsutsatta som gärningsmannen innan det övergår i allvarligt eller dödligt våld.

Socialstyrelsen konstaterar krasst att det trots dessa kontakter är vanligt att våldet inte upptäcks, att responsen blir svag om det upptäcks och att psykiskt våld betraktas som mindre allvarligt än fysiskt våld när det identifieras.

Av den anledningen menar vi i Centerpartiet att det behövs kompetensutveckling inom sjukvården, socialtjänsten, polisen och en lång rad övriga myndigheter vad gäller att kunna ställa rätt frågor och lära sig att agera på den information som man får. Vidare behövs det uppsökande verksamhet för att stötta utsatta när det gäller att lämna en destruktiv eller våldsam relation i tid. Särskilt uppmärksamt måste samhället vara på människor som lever i extra utsatthet på grund av exempelvis en funktionsnedsättning. Vi vet tyvärr att det är särskilt svårt för den som har en grav synnedsättning, en grav hörselnedsättning eller ett annat fysiskt handikapp att lämna en destruktiv relation eftersom man är beroende av den som utsätter en för våld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.

För det andra, fru talman, menar vi i Centerpartiet att det behöver införas ett nationellt lämnaprogram för kvinnor som behöver fly från en destruktiv eller våldsam relation. Trots att den absolut farligaste tiden i en kvinnas liv är när hon bestämmer sig för att lämna en våldsam eller kontrollerande relation finns det i dag inte ett samlat stöd från myndigheterna. Vi vill därför att det införs ett lämnaprogram med en ansvarig samordnare, med tillgång till en nationell bostadskö och med möjlighet till ett lämnabidrag för att man ska klara ekonomin.

För många som väljer att lämna är tillgången till ett skyddat boende ofta helt avgörande. Sedan den 1 april i år är skyddat boende en ny boendeinsats enligt socialtjänstlagen som omfattas av tillståndsplikt och kvalitetskrav. Nytt är också att barnrättsperspektivet har stärkts i den nya lagstiftningen.

Detta är i grunden en bra reform, men den måste följas upp ordentligt. Hur påverkar detta tillgången till boenden - det har ju redan skett nedläggningar hos ideella organisationer? Leder detta till, vilket har framkommit tidigare i debatten, att barn placeras hos den våldsutövande parten? Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt.

För det tredje, fru talman, menar vi i Centerpartiet att lagar och straff behöver skärpas. Kön behöver införas som en straffskärpningsgrund när personens kön utgör själva motivet till brottet. Det skulle kunna gälla i stort sett alla sorters brott men inte minst våldsbrott. Vidare behöver fler brott kopplas till mäns våld mot kvinnor och kriminaliseras, såsom kontrollerande beteende och psykiskt våld. Kontaktförbud behöver förstås införas per automatik vid fällande för brott i nära relation.

Avslutningsvis, fru talman, kan jag konstatera att ett vanligt år i Sverige misshandlas omkring 75 000 kvinnor av en man i deras närhet. Av dessa kvinnor mördas mellan 15 och 20 varje år. Fram till april i år har alltså tolv kvinnor mördats i nära relationer. Detta är helt oacceptabelt. Mäns våld mot kvinnor måste hanteras med samma allvar och med samma beslutsamhet som gängvåldet hanteras med. Detta behöver få ett slut.

(Applåder)