Fru talman! Häromdagen presenterade Expressen en studie från Göteborgs universitet som visade att närmare 50 procent av mellanstadieeleverna i Sverige har utsatts för sexuella trakasserier. 1 000 barn i årskurserna 4 till 6 har deltagit i studien. 17 procent svarade att de själva hade utsatt någon för sexuella trakasserier. Det är för de allra flesta närmast en skräckinjagande vetskap att så många av våra barn har utsatts för sexuellt förtryck och att våra egna barn faktiskt blir utsatta för brott. Men frågan är hur ofta en förälder funderar på vem förövaren är och att den personen kanske bor under ens eget tak.

Mäns våld mot kvinnor är inte ett fenomen som plötsligt likt en blixt från klar himmel slår ned. Det är ett strukturellt och långtgående beteende som ofta följer med redan från det att förövaren är mycket ung.

För ett tag sedan träffade jag föreningen Storasyster, som arbetar med att stötta unga som blivit utsatta för sexuella övergrepp och våld. Eftersom strukturen följer samma mönster som för vuxna är förövaren ofta en kille och den utsatta ofta en tjej. De berättade om sin oro över att ungas våld i nära relation inte uppmärksammas och vilka fruktansvärda konsekvenser det får för den som blir utsatt. Det betyder nämligen att våldet ofta sker i förövarens eller brottsoffrets föräldrahem, i skolan eller under de ungas fritid - platser som ska vara omgivna av trygga vuxna, där våra ungas säkerhet borde vara som störst men där våldet inte uppmärksammas. Den utsatta blir dubbelt utsatt genom förövarens våld och omgivningens osynliggörande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.

Organisationen Storasysters oro bekräftas av Brå. Kunskapsläget om hur utbrett unga pojkars våld är mot unga tjejer är mycket modest. Ämnet har, hör och häpna, inte studerats tillräckligt i Sverige. Men enligt Brås rapport om våld i ungas parrelationer kan vi läsa att tidigare forskning visar att ungdomar är mer utsatta än vuxna. Forskning visar också att mellan 20 och 25 procent av alla sexuella övergrepp begås av unga personer.

Vi alla och samhället måste ha modet att se att förövaren inte är någon långt bort och att övergreppen och våldet kan börja i unga år och utföras i vår närhet. När vi ser det kan vi också agera.

Fru talman! I studien från Göteborgs universitet som jag nämnde i början av mitt anförande kan man tydligt se att risken att bli utsatt varierar kraftigt beroende på vilken skola barnen går i. I de skolor där man arbetar aktivt med goda relationer mellan vuxna och elever och mellan elever och där man pratar om sexualitet och nära relationer är risken att bli utsatt betydligt lägre.

Även i den tidigare nämnda rapporten från Brå understryks det faktum att aktiva insatser för att upptäcka och möta våld har stor betydelse för om våldsutvecklingen kan stoppas eller om den rent av eskalerar. Det är alltså fullt möjligt, ja, till och med framgångsrikt, att arbeta med normer och värderingar, sprida kunskap och aktivt agera för att stoppa våld och förtryck, bara det sker i tid och arbetet sker systematiskt. I dag finns det goda exempel på modeller som fungerar just så.

En kommun fri från våld är till exempel en modell där man arbetar för att identifiera risker och ta fram förebyggande åtgärder för att förhindra dem. I det arbetet inkluderas alla kommunens verksamheter för att det förebyggande arbetet skall få bästa möjliga genomslag. Därför vill vi i Vänsterpartiet att varje kommun ska införa metoder likt En kommun fri från våld.

Hela samhället måste rikta blicken mot förövarna och agera innan det är för sent. Därför yrkar jag bifall till reservation 7.

Fru talman! Det förebyggande arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld är helt centralt för att vi ska kunna stoppa detta utbredda och akuta säkerhetsproblem. Men det får aldrig ske på bekostnad av dem som drabbas här och nu. De ideella kvinnoorganisationerna har i årtionden slagits med näbbar och klor för att skyddet och stödet för den som är våldsutsatt ska vara robust och möta de utsattas behov, utan att bli hörda. Kvinnors liv och säkerhet är fortfarande en budgetpost i politikers ögon.

Unizons årsstatistik för 2023 visar på en alarmerande minskning av andelen barn på boenden under 2023, trots att stödsamtalen ökar. Samtidigt har ett stort antal ideella skyddade boenden tvingats lägga ned efter den lagändring om tillståndsplikt som vi var emot men riksdagen fattade beslut om i våras.

Från Vänsterpartiets sida är därför såväl finansiering som lagstiftning av yttersta vikt för att skydda kvinnor och barn. Förra året avsatte vi 50 miljoner mer än regeringen till jourerna. Vi avsätter dessutom 350 miljoner kronor till socialtjänsten för att fler kvinnor som söker hjälp hos socialtjänsten ska beviljas placering på skyddat boende och få vara där under så lång tid som behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.

Vi kommer i ord och handling att fortsätta vårt arbete för att både stoppa våldet mot kvinnor och hedersrelaterat våld och skydda dem som behöver det. Detta är en fråga på liv och död som vi kräver att regeringen tar på största allvar.