Fru talman! Dagens debatt utgår från ett betänkande som innehåller två tillkännagivanden. Under denna mandatperiod har det varit ovanligt. Regeringsunderlaget har oftast hållit ihop, även om det har inneburit att ett parti har dragit tillbaka motioner som partiet har lämnat in. Jag är jätteglad att det inte hände denna gång; Sverigedemokraterna står fast vid sin motion, som var formulerad på nästan exakt samma sätt som Miljöpartiets motion när det gäller bland annat rätten till ledsagning.

Frågorna som tillkännagivandena handlar om, rätten till ledsagning för synskadade och assistansersättningen, är oerhört viktiga frågor för funktionsrättsrörelsen och de människor som berörs - men också för oss som samhälle. Vill vi ha ett Sverige där alla är inkluderade och kan leva sina liv som de vill, eller vill vi inte det?

Låt mig beklaga att det inte finns någon teckentolk på plats. Jag har fått mejl från personer på läktaren som trodde att debatten skulle teckentolkas, vilket kan ske under debatter av särskilt intresse men alltså inte under denna debatt.

Inför den här debatten har jag blivit kontaktad av flera organisationer och journalister som bevakar dessa frågor. Här på åskådarläktaren finns flera av dem representerade, bland annat Synskadades Riksförbund. Jag nämner detta eftersom jag såklart hoppas att regeringspartiernas representanter lägger märke till att det tillkännagivande som kommer att röstas igenom i dag kommer att bevakas - naturligtvis av oss i oppositionen, men också av civilsamhällets organisationer och av de journalister som bevakar området. Jag hoppas såklart att detta kommer att leda till att dagens beslut leder till verklig handling under den här mandatperioden.

I måndags träffade jag skelettkonstnärerna som också stod utanför Riksdagshuset här i morse. Deras budskap är väldigt tydligt: Dagens situation leder till att många fruktar att de kommer att få vänta i hela sina liv på att få ett vettigt beslut om ledsagning, ett beslut som innebär att det faktiskt är möjligt att leva sitt liv på samma villkor som andra.

Skelettkonstnärerna hade med sig ett brev från Emelie, 23 år, som jag vill dela med er. Så här skriver Emelie bland annat i sitt brev:

På grund av att jag nekats ledsagning är jag ungefär lika självständig som när jag var åtta år gammal. I stället för att gå framåt i min utveckling går jag bakåt. Mina föräldrar är min enda chans att komma ut, annars är jag inlåst i mitt eget hem. Det är inget värdigt liv att leva. Jag fick ledsagning beviljad när jag var 13 år gammal, och då hade jag betydligt bättre syn än i dag. Jag hade ledsagning fram till 2022 när jag skulle börja på folkhögskola och bo där det mesta av tiden. Jag tänkte naivt nog att jag bara kunde återuppta ledsagningen när jag kom hem igen, men i stället stacks kniven i ryggen på mig. Utan ledsagning kan jag inte flytta hemifrån, eftersom jag inte kan ta mig utanför dörren på egen hand. Tårarna rinner nedför kinderna när jag tänker på livet som bara rullar förbi, men också på vad isoleringen kommer att göra med min psykiska hälsa. Jag är 23 år gammal och vill leva mitt liv fullt ut efter mina förutsättningar, men hindras hela tiden av vårt samhällssystem. Det är vidrigt! Att vara blind är svårt på många sätt, men det allra värsta är hur jag blir behandlad av samhället. Det svenska systemet ser bra ut på papperet, men vi som verkligen behöver hjälp får den inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Det är Emelie och många andra i samma situation som dagens beslut handlar om.

Fru talman! I min motion, som är en av dem som ligger till grund för dagens tillkännagivande om ledsagning, beskrivs problemet så här:

"När LSS, lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, antogs 1993 var grav synnedsättning ett skäl till stöd enligt lagen. Denna rätt har urholkats genom en successiv förskjutning av hur lagen tillämpas. Synskadade får idag regelmässigt avslag på ansökan om ledsagning enligt LSS. Även personer som under många år har beviljats ledsagning har plötsligt fått sin rätt till stöd indragen. Beslut om att från en dag till en annan neka ledsagning meddelas utan att någonting i personens situation har ändrats; personen i fråga har inte plötsligt börjat se bättre. Det enda som har hänt är att lagen tolkas annorlunda."

Som har nämnts tidigare är minskningen 68 procent sedan 2007, enligt den rapport från Socialstyrelsen som har nämnts av bland annat Karin Sundin. Sämst är utvecklingen bland unga. De får ofta varken stöd enligt LSS eller andra insatser från sin kommun.

I min motion står också att personer som nekas ledsagning enligt LSS kan bli hänvisade till insatser enligt socialtjänstlagen. I praktiken innebär det färre timmar och fler begränsningar kring vad ledsagningen får användas till. Brukaren ges mindre möjlighet att påverka hur stödet kan användas, och det kostar oftast pengar. Vidare står det att rätten till avgiftsfri ledsagarservice måste säkras och tillämpningen ses över. I motionen framhålls också att om det inte är möjligt att komma till rätta med problemen i tillämpningen borde regeringen överväga möjligheten att säkra tillgången i en särskild lag.

Jag har tidigare refererat till Synskadades Riksförbund och det underlag som de har skickat till oss. De avslutar så här:

Lagstiftningen behöver ändras för att bryta den negativa trenden och stoppa nedmonteringen av den för synskadade livsviktiga insatsen ledsagning. Att i detta läge rösta emot att en särskild lag om ledsagning bör utredas är att rösta för fortsatt politisk passivitet. Det är en röst för att blinda, dövblinda och gravt synskadade personer ska ha sämre livschanser än andra i Sverige.

Så skriver alltså Synskadades Riksförbund. Nu hoppas jag som sagt att det här tillkännagivandet får tydlig och snabb effekt. En utredning om den här lagen borde tillsättas så snabbt som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Fru talman! Det andra tillkännagivandet i betänkandet handlar om assistansersättningen. Detta kan vara en av de allra mest uppmärksammade frågorna i alla de intensiva och professionellt arrangerade panelsamtal som vi som funktionsrättspolitiska talespersoner varit inbjudna till under mandatperioden. Också här kan vi räkna med en intensiv bevakning från civilsamhället så att detta tillkännagivande också leder till verklig handling under mandatperioden.

Miljöpartiet var det enda parti som hade med en specifik höjning av ersättningen i vår budgetmotion, och vi är glada över att vi nu har en majoritet bakom linjen att det måste redovisas hur schablonbeloppet har räknats fram och att det måste göras en översyn av modellen för uppräkning av assistansersättningen.

I övrigt vill jag bara nämna att Miljöpartiet har lagt motioner med ett antal förslag som rör bland annat stärkt rätt till personlig assistans, tillvaratagande av Huvudmannaskapsutredningens och tolktjänstutredningens förslag, krafttag mot funkofobi, stöd för att köpa specialutformad cykel, förbättrad tillgång till hjälpmedel, bättre system för fritidsintyg till barn och behovet av en LSS-inspektion. Vi vill också tillsätta en utredning om hur Sverige fullt ut ska leva upp till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Alla dessa finns också med i dagens betänkande, och alla dessa frågor kommer vi att fortsätta uppmärksamma.

Jag står bakom samtliga våra reservationer och de två tillkännagivandena, och jag yrkar bifall till reservation 7.