Herr talman! I dag debatterar vi en rad olika men väldigt fundamentala funktionsrättspolitiska frågor.

För Vänsterpartiets del lägger vi stor tyngd på förslaget om att förverkliga Huvudmannaskapsutredningens slutsatser om att flytta över ansvaret för beslut om och finansiering av personlig assistans till staten.

Denna utredning blev till som ett led av Vänsterpartiets utskottsinitiativ hösten 2020, och vi är väldigt stolta över att vi då lyckades få en majoritet att ställa sig bakom utredningens genomförande.

I dag är huvudmannaskapet för personlig assistans delat mellan stat och kommun, och den ansvarsuppdelningen har inneburit flera olika problem. Kommunen och staten har i vissa fall gjort helt olika bedömningar när det gäller en persons rätt till personlig assistans respektive assistansersättning. Bedömningarna har framstått som rättsosäkra, och de olika utfallen har skapat oro hos de sökande samt misstro mot systemet. Dessutom har de senare årens striktare rättspraxis medfört att allt färre personer kvalificeras för den statliga assistansersättningen. Fler har därmed blivit hänvisade till kommunal assistans.

Många kommuner har absolut en hög ambitionsnivå samt goda resurser och kan på så sätt lösa situationen på bästa möjliga sätt. Men andra, framför allt mindre, kommuner har en snävare ekonomi, vilket medför en risk att grupper ställs mot varandra. Risken är då hög att kommunens budget och inte personens behov styr beslutet om assistans. Det här urholkar intentionen med rättighetslagstiftningen LSS.

Med staten som ensam huvudman skulle förutsättningarna för likvärdiga bedömningar i hela landet öka. Däremot vill Vänsterpartiet tydliggöra en sak: att förstatligandet av assistansen endast bör ske om det säkerställs att människors nuvarande assistans inte luckras upp, omprövas eller resulterar i återkrav. Vänsterpartiet vill inte se människor med funktionsnedsättningar bli av med sin assistans bara för att den har blivit statlig.

Den 1 mars 2023 presenterade utredningen betänkandet Ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans. Det sägs att betänkandet bereds inom Regeringskansliet, men likt många intresseorganisationer, assistansanordnare och assistansberättigade anser vi att det har tagit alldeles för lång tid för regeringen att presentera en proposition.

Herr talman! Ett annat förslag som vi betonar starkt är att regeringen ska ge Socialstyrelsen i uppdrag att identifiera andelen personer som har insatsen daglig verksamhet och som kan vara aktuella för en anställning med lönebidrag men också kartlägga vilka hinder som finns för kommunerna att årligen pröva möjligheten till arbete eller praktikplats samt ta fram stödmaterial som vägledning för kommunerna vid inhämtandet av nödvändigt statistiskt underlag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Av förarbetena till LSS framgår att målet för den dagliga verksamheten bör vara att utveckla människors möjligheter till förvärvsarbete på kortare eller längre sikt. Trots detta har ingen ordentlig kartläggning gjorts med syfte att ta fram tillförlitlig statistik om hur många personer med insatsen daglig verksamhet som kan vara aktuella för till exempel en anställning med lönebidrag. I olika sammanhang har man dock kunnat utläsa att det handlar om allt från 10 till 30 procent av deltagarna.

I dag har ungefär 40 000 personer insatsen daglig verksamhet enligt LSS, vilket innebär att mellan 4 000 och 12 000 personer skulle kunna klara av en anställning under förutsättning att rätt stöd ges.

Trots förarbetena om målet för insatsen daglig verksamhet och trots att bristen på tillförlitlig statistik är välkänd saknas ett systematiskt arbete i kommunerna med målet att öka antalet övergångar från daglig verksamhet till anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. Därför yrkar Vänsterpartiet bifall till reservation 11 om att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att identifiera andelen personer som har insatsen daglig verksamhet och som kan vara aktuella för en anställning med lönebidrag.

Herr talman! För många döva, hörselskadade och personer med dövblindhet är tolktjänst en livsviktig samhällstjänst som är helt avgörande för deras möjlighet att delta i samhällslivet.

Tolktjänsten har länge haft allvarliga brister, särskilt inom arbetslivet. Dagens system är oförutsägbart och godtyckligt och hindrar ofta tolkanvändare från att arbeta. Dels råder oklarhet om vem som ska ha huvudansvaret för finansieringen, dels är diskrimineringsskyddet för personer som behöver tolk i arbetslivet bristfälligt.

Sammantaget påverkar detta vardagen för personer med hörselnedsättning negativt, i synnerhet dessa personers möjligheter att få anställning och att kunna utföra sina arbetsuppgifter på samma villkor som arbetstagare utan hörselnedsättning. Frågan har utretts vid ett flertal tillfällen, men hittills har inga reformer genomförts. Under tiden har tusentals döva, hörselskadade och personer med dövblindhet förlorat jobb, missat karriärmöjligheter och till och med slagits ut från arbetslivet.

Våren 2019 biföll riksdagen Vänsterpartiets motion om att tillsätta en tolktjänstutredning. I mars 2022 presenterade utredningen sitt betänkande.

Funktionsrättsrörelsen har definitivt synpunkter på vissa av utredningens förslag, men sammantaget anser de att de flesta förslagen i betänkandet är ett stort steg i rätt riktning för en positiv utveckling av tolktjänsten och för att öka hörselskadades delaktighet i samhället. Enligt utredningens förslag ska det allmännas stöd till tolk i arbetslivet samlas hos Arbetsförmedlingen inom ramen för en särskild insats om bidrag till tolk för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet.

Någon proposition har regeringen inte aviserat. Regeringen bör skyndsamt genomföra förslagen i betänkandet.

Slutligen, herr talman, tycker Vänsterpartiet att det är positivt att socialutskottet har samlat en majoritet för att föreslå två tillkännagivanden som handlar om avgiftsfri ledsagning och systemet för uppräkning av assistansersättning.

Däremot har jag några korta tillägg till förslagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Under den senaste tioårsperioden har antalet personer som kommunerna beviljat ledsagning minskat kraftigt. På tolv år, mellan 2010 och 2022, har ledsagarservice enligt LSS för den grupp där synskadade ingår minskat med 68 procent i landet, enligt Socialstyrelsen.

Det har också under de senaste 20 åren blivit vanligare att kommunerna tar ut avgifter för ledsagning. Därför är det viktigt att säkerställa rätten till avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning men också att de över huvud taget får det. För många synskadade är pandemin inte över. Allt fler nekas ledsagning, och konsekvensen är att människor isoleras i sina hem. Rätt till ledsagning innebär att synskadade ska ha samma rätt att röra oss i samhället som alla andra har. Lagen måste återställas till vad den en gång var.

Att schablonersättningen motsvarar den allmänna löneutvecklingen är också viktigt, främst för små assistansanordnare. Assistansberättigade personer och deras anhöriga vittnar om att det blir allt svårare att rekrytera assistenter på grund av att schablonen för timersättningen under flera år har varit lägre än de kollektivavtalade löneökningarna.

För att möjliggöra kompetensutveckling, goda arbetsvillkor och avtalsenliga löneökningar för det kvalificerade arbete som personlig assistans är vill Vänsterpartiet höja nivån på schablonen för timersättningen med 2,2 procent per år.